Göteborgsposten – 6 april 1864, sida 1

barmande med mig! Jag skall ej förotaga någonting vidare emot er. — Jag måste likväl ha tillbaka Cynthia, hvar är hon? — Hon är här, sade miss Ellen. Nåväl! Ni haren hemlig armå till ert förfogande. Samla den här, bestorma murarne, belägra hotellet: ni skall återfinna henne, och sir Robert skall ej anklaga mig för att ha utlemnat henne. — Hvar är Cynthia? upprepade zigenaren med befallande röst. Jag måste ha henne. Tala, eller ve dig, Topsy! Zigenerskan visste frambringa förskräckelsens bleka färg på sitt ansigte. — Ah! sade hon, bättre likväl att få lefva fast olycklig och husvill än dö vid tjugotvå års ålder. Kom, jag skall föra dig till det ställe der hon är gömd. — Gå före mig, befallde Jean de France; och om du är nog olycklig uppgifva ett rop, så tänk på att det skall vara ditt sista, ty jag skall ha stuckit dolken i ditt bröst innan du hunnit uppgifva det andra. Miss Ellen höjde mot honom sina ögon fuktade af tårar. — Ack! sade hon, jag är tillräckligt straffad; jag tänker icke på att göra motstånd. Hon styrde sin gång mot den grotta som låg vid andra ändan af trädgården. Jean de France följde henne på två stegs afstånd. Då hon hunnit fram till ingången vände hon sig om och sade: