zigenarnes Konungk?). Roman af Ponson du Terrail. — Nå, låt höra ert då, sade Lionel, som redan förut förlorat tålamodet. — Ni har i er ficka en nyckel, som öppnar denna port; låna den till mig och gå och lägg er mycket varmt. Jag lofvar att i morgon bittida återsända den med min betjent. — Min herre, svarade Lionel, i det han blottade värjan, det gör mig mycket ledsen att behöfva sticka denna genom er, alldenstund ni är obeväpnad, men ... — Men afslutade Jean, i det han drog den i käppen dolda klingan, om ni hade en värja skulle jag göra er äran att slåss med er vid skenet af denna kroglykta ... Var det detta ni ville säga? — Min herre, svarade Lionel, som återtagit hela sin kallblodighet, ni är mycket qvick och jag börjar tro att jag skall komma att döda en intellegent man. Båda gingo mot ändan af gatan och stillde sig en garde under lyktan. — Min herre, yttrade Lionel, får jag be er aftaga