Miss Ellen hade återvänt med markis Roger. Under såterfärden med honom hade hon utbytt de ljufvaste eder; men den trolösa unga flickan hade under tiden ej underlåtit att förklara honom att han hade en fiende i sir Robert Walden. Då de anlände till London, lät markisen henne stiga upp i en vagn och skiljde sig ifrån henne efter att ha erhållit löfte om ett nytt möte. Miss Ellen anlände till sir Roberts hotell något före midnatt. Hon hade afklädt sig och tagit på sig en vacker peignoir af mörk färg, insvept sitt hufvud i en kapuschon af kaschmir och stuckit sina nätta fötter i små turkiska tofflor. Hon stack derpå i sin gördel en liten dolk med trekantig klinga, en gåfva af Dai-Natha, och från hvilken hon icke skiljde sig, alltsedan hon börjat striden med Jean de France. Miss Ellen var klok. Hon visste mycket väl, att hon i hvarje ögonblick riskerade sitt lif med en sådan motståndare; men hon egde det mod som en äregirighet utan tygel skänker. Miss Ellen afskydde Jean de France och hade svurit