Göteborgsposten – 30 mars 1864, sida 2

kRättegangsoch Polissaker. Poliskammareu-. Det första bland de mål af något intresse, som i sår i poliskammaren påropades, gällde en stöld, som begåtts från en norsk sjöman vid namn Jens Pedern. Pedersen hade råkat tillsammans med en arbetserl i Majorna, gemensamt med denne låtit sig den enska nektarn väl smaka och tillika med sin nye n begifvit sig hem till dennes bostad. Vid uppiknandet hade han icke allenast funnit sina präktia sjöstöflar förvandlade till ett par skor, hvilka lemnade en och annan af den hederlige sjömannens tår 1 obehörig frihet att se sig om i verlden, utan äfven stått beröfvad det nyttiga plagget portmonnäen med inneliggande två rdr. Som Jens Pedersen qvällen förut vnrit i en viss afsaknad af den bland sina andliga förmögenheter, hvilken kallas sjelfmedvetande, kunde han ej precist beskylla sin värd för att ha åstadkommit sjöstöflarnes förvandling i ett par underhaltiga skor, ej heller för att ha lagt sig till portmonnåcn. Han åtnöjde sig derföre med att nagra gånger önska Develn hakke o. s. v. men visste för resten ej hvad han skulle tänka om saken. På detta sätt hade Jens Pedersen uppfattat förhållandena. Nå dagar senare fingo ett par af Jens kamrater på gatan se en karl som gick iklädd de sköna sjöstöflorna. Det tycks nu visserligen litet djerft att antasta en person för ett par stöflors skull, då i allmänhet taget alla sjöstöflor äro hvarandra temligen lika, alla becksömsstöflor äfver alla sneda och vinda sammaledes, 0. v. 0.8. v. Men i alla fall — Jens kamrater hade så säkra tecken på besagde stöflor, att de antastade den lycklige innehafvaren. Det dröjde ej länge innan en poliskonstapel — tillkallad af en engelsk sjöman som var närvarande vid tillfället och för full hals skrek Åpolicemen oho!4 infann NM——————O —— — — 7—— —