Göteborgsposten – 30 mars 1864, sida 1

res från Themsen, intet buller af hjul från gatan. 01 denna ovisshet förfärar mig. E Cynthia lyssnade med förvåning på miss Ellen. — Hvad! tänkte hon; Jean de France påstår att hon. är Rogers dödlige fiende, och hon älskar honom likväl. Plötsligt utstötte miss Ellen ott rop af glädje. — Ah! han kommer! sade hon. Jag hör bullret af åror som slå i vattnet. Båten har en fackla i sin förstäf. Han står upprätt! Det är han, jag igenkänner honom! Miss Ellen antog sa skickligt den ängsliga och hänförda ställningen af en qvinna som väntar sin älskare, att Cynthia blef öfvertygad. — Jean de France har bedragit sig, yttrade hon; miss Ellen älskar min son. Tiggerskan som höll hennes hand kände denna hand darra. — Du ser ju att du är rörd, du ser ju att han är din son, hviskade tiggerskan i hennes öra. Zigenerskan beväpnade sig mot den rörelse som ville öfverväldiga henne. — Nej, nej! ropade hon, det är falskt jag har ingen son. I detta ögonblick stödde sig en man mot fönstrets yttre kant. Det var Reger, leende, förtjust, darrande af kärlek under miss Ellens fuktiga blick. Det var Roger, tusen gånger vackrare än då han intågade i London med värjan i hand, till häst i spetsen för sitt regemente. Tiggerskan