Göteborgsposten – 30 mars 1864, sida 1

hål, och genom detta kunde Cynthia se in i den lilla salongen som upplystes af en på kaminen stående kandelaber. — Isanning! mumlade zigenerskan med förskräckelse; jag vet ej hvad i viljen göra med mig. Jag upprepar för er att jag ej eger någon son. — Vi skola väl få se! hånlog tiggerskan. Cynthia hörde ett lätt buller. Det var dörren till den lilla salongen som öppnades. En qvinna visade sig strålande af ungdom och skönhet. Cynthia i genkände denna lysande unga flicka, i hvars vagn hon uppstigit samma dag som konungens dragoner intågade. Miss Ellen inträdde drömmande och med sänkt hufvud. Hon gick mot en spegel och lade med sin hvita hand kokett i ordning det svarta hårets vågformiga bucklor. — Ah! yttrade hon halfhögt och i melankolisk ton, han skall då komma. Hon gick och satte sig på en divan midt emot biblioteket, dervid placerande sig så att hon skulle bli fullkomligt sedd af Cynthia. — Han skall då komma! upprepade hon. Ah! hvad jag älskar honom... Hennes panna höljdes dock dervid af ett moln— Så vida han fått min biljett i tid, tillade hon. Min Gud! om han icke skulle komma! Hon reste sig upp, öppnade fönstret och badade pannan i den friska nattluften. — Ingen! ingen! utropade hon nedslagen. Och likväl är timman för vårt möte redan förbi. Intet ljud hö