Danmark. Frågan om konferensen står nu främst på dagordningen, och man synes luta sig till den åsigten, att befullmäktigade för konferensen verkligen skola komma att samlas i London. För egen del tro vi fortfarande ej derpå, åtminstone så länge Dyppelställningen ännu icke gått förlorad; ty divergenserna angående konlerensens basis äro alltför stora. Morning Post berättar neml. under d. 21 d:s, att Danmark fordrar som basis Slesvigs utskiljande träån Holstein, såsom det bestämts i 1851 års öfverenskomnelse. De officiösa franska tidningarne la France och Pays påsså äfven, att Danmark endast mottager förslaget under vilkor af Slesvigs fullständiga utsöndring från Holstein. Det kan väl anses för mer än problematiskt, att de båda tyska stormakterna skola under sakernas nuvarande ställning vilja antaga sådana vilkor. Paystror ej helier, att konferensen kommer till stånd, men låter förstå, att om Frankrike en gång öppet sagt sin mening vid gröna bordet skall det, om sa behötves, med vapenmakt genomdrifva den. Hladet påstår vidare, att Danmark endast vill ingå på, att låta konferensen sysselsätta sig med Holsteins ställning och ordna dess förhållande till danska monarkien a ena sidan och till tyska förbundet å den andra. Detta är likväl, heter det, ett alltför inskränkt område för en konferens om den skall kunna uträtta något. Danmark skall dessutom förr eller senare skörda de rättvisa frukterna af så mycket mod och energi; dess i faran tullkomligt värdiga hållning skall tillförsäkra det Europas allmänna sympatier. Man kan redan nu antaga, att Sverige icke skall dröja med att ansluta sig till det, och striden skall då bli allvarsammare för Tyskland. Hvem vet, och vi skulle ej bli törvånade om så skedde, huruvida icke de tyska stormakterna om de alltjemt finna sådana hinder, som Dyppel och Fredricia, snart önska, att sjeltva åstad: komma en för Danmark hederlig lösning i öfverensstämmelse med londonerfördragets stipulationer. — För att bestyrka sin ofvan. nämnda åsigt om Sveriges framtida hållning, upplyser bladet, att de svenska rustningarne påskyndas tillfölje af ett förtroligt meddelande till grefve Manderström från svenske gesand.ten i Petersburg. Bladet omtalar äfven en ny rundskrifvelse från Drouyn de Lhuys, som fasthåller vid det dei preussiska och österrikiske noterna af d. 31 jan. uttalade löftet om upp rätthällande af Danmarks integritet. Danmarks riksdag afslöts, som nämndt sistl. onsdag. Konungens tal vid detta till sälle var i sin helhet af följande lydelse: Vi Christian IX o. s. v. göre veterligt: Det är en ödesdiger tid, på hvilken riksdagen: förhandlingar afslutas. Många af eder skola, då vänden tillbaka till edra hem, finna dem besatta a fienden, Mottagen värt tack, derföre att j qvarblesv.lugna och oförfårade på edra platser i deu lagstif tande församlingen och kraftigt understödde vår rege ring i den svåra kampen för såderneslandet. Med tagen vår helsning till alla landets delar. Sägen til i edra medborgare, utt vårt hjerta blöder vid tanken pi