derskärleken den nödvändiga kraften för att undergå de pröfningar hvilka utan tvifvel väntade henne. — Gå på! sade tiggarqvinnan, ni har ännu tre trappsteg qvar. Cynthia steg uppför de tre trappstegen och hennes fot trampade nu mot ett mattbelagdt golf; på samma gång tillslöts en dörr bakom henne. Tiggarqvinnan bad henne då borttaga sin bindel. Cynthia kände igen stället der hon befann sig. Det var den lilla salong der miss Ellen mottagit Jean de France. Den ena väggen upptogs helt och hållet af ett ofantligt bokskåp af ek öfverlastadt med bildhuggeriarbeten och ett stort förråd af böcker. Cynthia betraktade tiggarqvinnan, medan en af männen höll på att tända ett ljus på kaminen. Tiggerskan var en ännu ung qvinna med af solen brynt hy och bar spår efter en utomordentlig skönhet. Cynthia anade att det var hinduqvinnan DalNatha. Beträffande de två männen, så voro de henne fullkomligt obekanta. Sedan ljuset var tändt gingo de båda männen ur rummet. Tiggarqvinnan öppnade nu de båda med glasrutor för sodda dörrarne till bokskapet, borttog en af de talrika voymer som prydde hyllorna och förde derpå sin hand in i let tomrum som denna volym lemnat. Då vredo sig hylorna på tysta gångjern, och den förvånade Cynthia varseblef ett mörkt och djupt lönnrum bakom boks-kåpet. Tiggorskan tog hennes hand och sade: — Kom! (Forts.)