Göteborgsposten – 26 mars 1864, sida 1

gar. Strömmar af blod i Gamla och Nya ver den, bröder väpnade mot bröder, dubbelmore polisvåld, gatukravaller och vattenörversprut ningar i vår egen hufvudstad, allt tillkänna ger att det går en oro genom tidene. Me — hos oss, inom vårt samhälle är tillsvidar allting gudilof lugnt, ja, nästan för lugnt oc enformigt, ett godt bevis emellertid för at affärerna gå sin gilla gång, hvilket ju alluic är ett för en handelsstad lyckligt förhållande äfven om krönikeskritvaren icke skulle ha nå got emot, om det hände litet mera, än son nu är fallet. En glädjande företeelse anse vi emeller tid de tecken vara, hvilka antyda att Vårer ändtligen tyckes vara i annalkande. Såson ett temligen tillförlitligt förebud dertill, anses ankomsten af de 2:ne par tornsalkar, hvilka under den vackra årstiden bruka bygga och bo i Tyska kyrkans torn och derstädes föra ett oförsonligt krig mot de hederliga kajorna, hvilka under ett oupphörligt pladdrande söka att mundtligen öfvertyga dem om rättigheten af sina, måhända på några öfverenskommelser från 1851—52 grundade anspråk. Vi ha i dag Påskafton, men förgäfves skola vi dock söka att upptäcka några påsksliljor, om icke i hrr Liepes och Lund-Leibergs välförsedda växthus, hvilka nu antagligen hun snit repa sig efter de sköflingar, de måste unsdergå till m:ll Charlotte Forssmans recett. JEtt sådant blomsterregn som den aftonen har neml. näppeligen förut förekommit på vår scen. Bland de många smakfulla buketter, hvilka omgåfvo den älskliga skådespelerskan med en sky af Floras täcka barn, lärer äfven befunnit sig en af ovanligt stora dimensioner och uteslutande bestående af de präktigaste mossrosor, mellan hvilkas friska kalkar dolde sig ett åtui, hvari förvarades en särdeles dyrbar halskedja af guld, jemte vidhängande medaljong med inskritten: Jelra. Dessutom lärer m:ll F. på scenen blifvit uppvaktad med flera buketter, inneslutande ganska värderika bevis på publikens ynnest. Publiken! Finnes det väl något bättre uttryck för det nyckfulla, obegripliga, inkonseqventa och omvexlande? Vi drifvas till denna långt ifrån nya eller originela fråga, då vi jemföra antalet af besökande på skarpskyttekårens måndagsoch onsdags-soirä. Den ena gången full salong, den andra knappt 100 personer, och det oaktadt soiråen gafs till förmån för Westerdalarnes nödlidande befolkning. Hade icke en person betalt sin inträdesbiljett med 100 rdr rmt, skulle således inkomsten ha blifvit ganska ringa. Å andra sidan kan heller icke förnekas att vår stads invånares menniskokärlek mera än ofta tages i anspråk. Att om natten få sofva i ro, är, det måste man medge, det minsta en fri medborgare i ett civiliseradt samhälle kan ega rättighet att pretendera. Denna billiga begäran tyckes dock i trakten af Lilla Bommen vara örmenad hvarje derstädes boende, på sitt sömnlösa läger sig otåligt vridande hyressäst och husegare. Straxt efter midnatten ridtager nemligen urlastning at jernoch trävaror ur de med föregående dags bantåg anända jernvägsvagnarne. Att härigenom ett å starkt buller uppkommer, att äfven den ättfärdigastes sömn måste blifva störd, är anska naturligt, äfvensom det torde kunna frågasättas huruvida ett sådant förhållande an vara öfverenstämmande med den goda rdning, som alltid utmärkt detta samhälle. jet fattas nu bara att brooch kajbyggnaden ed sina thy åtföljande ensemblestycken för ränvinsbasar och lergökar etc. etc., i denna akt ännu påginge, för att den olycklige inivid, som bebodde denna för sin friska luft ch vackra utsigt med skäl eljest omtyckta adsdel, under hela natten och den följande orgonqvisten icke skulle tå en blund i sina ötta och uppsvullna ögon. På tal om klagomål ha sådana äfven anrts öfver det miserabia skick hvar Stol ill: