Göteborgsposten – 23 mars 1864, sida 1

— Bolton säger sannt, mumlade baroneten. — Ni har velat döda honom? — Ja, emedan han icke ville säga mig hvarifrån det märke kommit, som ni bär på axeln. — Ah! min gud! sade Roger skrattande, jag håller vad ätt sir Robert tagit mig för en zigenare! — Alldeles! sade Bolton. Boltons lugn och Rogers skratt förbryllade alldeles sir Robert Walden. — Lugna er, min vän, återtog markisen hvars klara och ärliga ögon fästades på sir Robert: jag är verkligen lord Asburthons son. Roger som trodde sig tala sanning yttrade detta i en sådan ton af uppriktighet att sir Robert förlorade fattningen. — Min gamle vän, åtortog Bolton, jag hade svurit lord Asburthon att ej omtala denna hemlighet såvida jag ej kunde finna ett sätt att få bort detta stygga brännmärke på hans sons axel. Detta medel har jag funnit; Jag är sålunda löst från min ed och kan säga er förhållandet. Sir Robert kände sitt bröst lättas som om man befriat det från en svår tyngd. Bolton uvprepade nu för sir I Robert samma berättelse med hvilken han två dagar förut undfägnat Roger. Sir Robert lyssnade ifrigt. — Min Gud! sade han när Bolton slutat, kan ni någonsin förlåta mig min orättvisa och mina afskyvärda beskyllningar? i i I