Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Palmsöndagen 1864. Gatuoroligheterna hafva ej förnyats sedan söndags och måndagsqvällarne. Den senare qvällen var det naturligtvis det der bekanta fria måndagslynnet, som utlockat åskådare och deltagare; om uppträdena måndagsqvällen känner jag ej något mer än våra tidningar derom berättat. Med er tillåtelse torde jag få nämna några ord om förra söndagens tilldragelser, så vidt jag känner till dem, och börjar jag der jag i mitt senaste bref slutade. Anländ till Norrbro, kl. var då öfver 10, stod der en tätt packad menniskomassa, som hindrades att passera vidare af en kordong at lifgardet till häst. Det återstod således intet annat än att stanna qvar och vänta, och under tiden höra på alla de ohyggliga hotelser, som från alla håll af folket utslungades mot polisen. Efter en längre stunds väntan, hvarunder andra afdelningen af hästgardet då och då harcellerade solkhoparne vid Freds-, Malmtorgs-, Regeringsoch Arsenalsgatornas mynningar, hördes hastigt ett för