Göteborgsposten – 23 mars 1864, sida 1

I stället för svar räckte Roger handen åt den gamle gentlemannen. Miss Ellen satt framför en spegel i sin boudoir och smålog förnöjdt. — Min ärade onkel, sir Robert Walden, sade hon för sig sjelf, har i dag i största hemlighet gått till markis. Roger. Jag är nyfiken att få veta hvad han sagt honom. Jag kan föreställa mig huru min förträfflige onkel ser ut då han efter att med mycken högtidlighet ha låtit anmäla sig träder inför markisen och säger: — Min kära markis, jag har varit en vän till er far och i denna egenskap kommer jag för att uppriktigt fråga er om ni icke är en zigenare, en naturlig son af markis Asburthon och en zigenarqvinna, med ett ord en understucken son! I hvilket fall jag ber er vara god och betänka att markisen lemnat efter sig en laglig son, och att det är i sin ordning att till denne återställa hans förmögenhet och titel. Hvarpå markisen helt naivt svarar med att upprepa den naiva historia, som är hopspunnen af Jean de France och läkaren Bolton. Miss Ellen tycktes ha väderkorn om hvad som tilldrog sig, ty under det hon roade sig med denna monolog klappade det på dörren och sir Robert Walden inträdde. Den värde baroneten hade ett förvirradt utseende, matt blick och hängande läpp. Miss Ellen betraktade honom i smyg och sade helt sakta: — Jag anade just det. Högt sade hon: