Göteborgsposten – 22 mars 1864, sida 3

till. Befallning hade gifvits om, att icke skjuta, och för att befallningen skulle strängt åtlydas, hade soldaterna förbjudits hafva sina gevär laddade. Man skulle hvarken tå röka tobak eller prata. Man gick vid detta tillfälle tillväga på samma sätt, som nu engång blitvit sed, neml. att öfverflygla fienden, omringa och innesluta honom, gamt derpå taga honom till fånga. Medan bestämda kompanier på högra och venstra flygeln gingo fram i en båge, ryckte de öfriga mot fronten. Man stötte på den första förposten, men förtruppernas framryckande hade försiggått så tyst, att skiltvakten blef ötverrumplad. Han ville skjuta, men geväret klickade; han begagnade derpå bajonetten, men det var för sent, ett preussiskt bajonettstygn sträckte honom till marken. Fältvaktens hufvudstyrka låg inne i ett hus. Ljus syntes genom ett fönster. 2 man gingo fram till fönstret och sågo officeren sitta derinne, sysselsatt med att skrifva. Kedjan utanför huset drog sig allt tätare tillsammans. Det snöade och blåste förfärligt. Med ett kraftigt tag sönderbrötos fönsterposterna och soldaterna sprungo in i stugan. Öfficeren hade den sinnesnärvaron att släcka ljuset. I mörkret slapp han ut genom en bakdörr och kom igenom den nästan ringformiga preussiska kedjan. Danskarne trängdes tillbaka under skansartilleriets eld med en förlust af 38 fångar, 1 död och några sårade. Preussarnes förlust var blott — 1 död. Meningen lär vara, att de båda österrikiska krigsskepp, som sändts till Kanalen, skola operera i Nordsjön i förening med de trenne preussiska örlogsfartyg, som förut legat i Brest, under den österrikiske kommendörkapt. v. Wiillerstorffs befäl. Deras uppgift sörmenas vara, att beskydda den tyska handelsslottan, hindra danskarne från blockering af flodmynningarne och om möjligt uppbringa eller i hvarje fall förjaga de danska kryssarne från nämnda farvatten. — Den preussiska flottans amiral, prins Adalbert, afreste natten till d. 16:de d:s från Mänchen till Berlin, dit han kallats pr telegraf. I en danzigertidning läses följande, som lemnar någon upplysning om närmaste anledningen till den sista sjöstriden å pommerska kusten mellan danska och preussiska krigsfartyg : Då, enl. officiela danska tillkännagifvanden, de pommerska hamnarnes blockad skall börja d. 15:de d:s, kommer preussiska flottans verksamhet först och främst att börja med att söra denna blockad overksam eller i viss mån upphäfva den. Danzig är icke bland de med lockad hotade hamnar, hvilket har sin grund leri, att Danmark ej eger ett härför tillräckigt antal fartyg, emedan det måste hålla en lel af sin ångflotta i beredskap i Nordsjön, ör att operera med fottiljen under korvettcapt. Klatt, som d. 8:de afgick från Brest, och mot de österrikiska krigsfartygen. Besagnandet af segelfartyg, såsom förhållandet var 1848, då ett enda sådant fartyg ankrade ianför vår hamn och förstörde hela vår flotta, ir, sedan våra strandbatterier blifvit bättre irmerade, alldeles omöjligt; Danmark skall lessutom icke våga att ställa segelfartyg mot råra ångfartyg, och pansarfartygen skola, gentmot vårt svåra sjöartilleri, sannolikt icke lippa för så godt köp som i striden med fält atterierna. Tyskarnes utskrifningar i Jutland tyckas zränsa till formlig plundring. Sålunda berät