(Insändt). Betraktelser öfver lifvet och döden. Hvad är lifvet? Blott en flyktig dröm; men ur hvilken djerfva illusioner hvälfva fram, och som en väldig ström bygga upp palats och störta troner. Denna yttring utaf mensklig makt har dock icke mycket att betyda, då naturens målsman går på vakt och sin lag oss tvingar till att lyda. Hvad är lifvet, när på ärans fält, rika lagrar du har lyckats skörda? Men ej bättre om ditt hus beställt än att lifvet blifvit dig en börda, som af inga lagrar lindras kan, om ej utaf den: en ädel vilja, genom hvilken du förmår som man tomma skalet ifrån kärnan skilja. Hvad är lifvet, när en skugga lik du har irrat kring i verldens hvimmel för att vinna rykte — blifva rik? Men dig ej tillegnat har den himmel, som i hvarje ädel menskas bröst reen på jorden brukar existera, ty derinom ljuder ock en röst hvaraf hjertats strängar lätt vibrera. Hvad är lifvet, när af plågor tärd du dig vrider på ditt hårda läger, om ej tanken på en högre verld något till ditt arma hjerta säger? Då en tomhet du förnimma får, som blott plågans bitterhet förstorar, och mot döden du med bäfvan går, ty all kraft mot kampen du förlorar. Hvad är lifvet, då en menskas makt kufvar länder? Men förmår ej qväfva känslan, som högt ropar sitt — gif akt; för densamma börjar hon att bäfva; om det bruk hon af sin makt har gjort blott beräknats på att skada göra emot nästan, och i smått som stort sökt den svage gran lugn att störa. Hvad är döden? Blott en öfvergång ifrån mörkret till det sanna ljuset, och — när kroppens boning kännes trång själen lätt sig svingar upp ur gruset till sitt hemland, som i drömmen blott hägrat fram för hennes skumma Öga; men som nu en högre klarhet fått då hon närmar sig sitt ursprung höga. Hvad är döden — när i lifvets strid du är härdad och bepröfvad vorden? Blott en kamp för denna sälla frid, som förgäfves du har sökt på jorden. Så betraktad kampen blifver lätt för den rika lön du har att vänta, när på lifvets bittra malört mätt du går bort på himlens port att 8)4. Å. O.