Göteborgsposten – 18 mars 1864, sida 2

1 23— 17 — . verken i Lunds stift befanns vid början af nu pågående vårtermin vara som följer, nemligen: i Lund 430, Malmö 260 Kristianstad 236, Karlskrona 206, Helsingborg 172, Ystad 118, Karlshamn 97, Iandskrona 108, Sölvesborg 30, Ronneby 31, eller tillsammans 1,688 lärjungar vid 10 elementarläroverk. En amatör af klockor, vid namn Nils Pehrsson, greps häromdagen i Fleninge, nära Helsingborg, anklagad och öfverbevisad att ha stulit 3:ne st. fickur hos handl. Westrup i Helsingborg. Det ena hade han dock redan gjort sig af med. Fran Warberg skrifves d. 16 d:s: Storm har rasar här å kusten under de näst föregåäod ende dagarne. Regn och snöslask ökar ännu mera det obehagliga i den rådande väderleken. I natt har marken tillfrusit. Anbud till eldsvåda af särdeles hotande beskaffenhet timade i Falkenberg sistl. Söndag. Eld utbröt neml. i en bodlägenhet i Bengtssonska huset. Tillkommande sprutor släckte snart elden, hvilken dock hunnit förtära en del lösegendom. Sannolikt har eld genom oförsigtighet spilts vid besök i boden föregå ende aftonen med bart brinnande ljus. Oskarshamns stadsfullmäktige hafva vid d. 11 d:s hållet sammanträde för val inom sig af ordförande och vice ordförande till den förra befattningen utsett rektor J. A. Dahlström och till den senare handl. P. Deurell. En värdighet, svar att upprätthalla. I Norra Hallands läns Tidning skrifves från Kongsbacka: Köpingen Trelleborg har på nyligen hållen kommunalstämma beslutat söka upphöjelse till namn, heder och värdighet af stad. Kostar det, så smakar det, är ett ordstäf, som äfven låter vända sig om. Smakar det något att heta stad, så kostar det också. Kongsbacka har njutit denna ära sedan hedenhös tider. Ja, Kongsbacka kan med stolthet säga till sådana framfusiga ungdomar som Göteborg; Malmö, Gefle, Norrköping, ja t. o. m. till det ståtliga Stockholm: I ären allesammans parvenyer, uppkomlingar af intet, nybörjare som ännu trampa barnskorna. Mina anor åter gå upp till Ragnar Lodbrok, glorvördigst i åminnelse! — Utfärdade kung Lodbrok verkligen patenter och privilegier för sjöoch stapelstäder — man har icke lyckats åstadkomma full bevisning hvarken för eller emot i detta hänseende —, så är bestämdt också bland dessa patenter det, som upphöjer Kongsbacka elll sjöoch stapelstad. Nåväl! Kongsbacka är nu mätt på denna ära, så vördnadsvärd den än är. Vi äro sinnade att sälja vår förstfödslorätt för en grynvälling! Vi erbjuda det goda Trelleborg att öfvertaga hela vår stadsapparat, hela tutten i komplett skick, sådan den står och befinnes! Men skämt å sido, och under förutsättning att Trelleborg ej obesett inlåter sig på affären, må nämnas, att här länge och allvarsamt varit öfvervägdt sättet att förvandla vår lilla stad till köping. Ett samhälle, som detta, på 500 personer, med ett högst olämpligt läge, aftagande handel och rörelse, och i hvilket all skatt och tunga drabbar 15 a 20 personer, förmår icke uppbära stadsvärdigheten. Den embetsmannapersonal, som måste aflönas. blifver här ungefär densamma, som uti städer med 5 a 6 gånger större folkmängd. Man kan ej hafva mindre än en borgmästare, en stadsfiskal, en stadskassör, en stadsexekutor o. s. v. Häraf föranledes a ena sidan knot och klagan af de skattdragande öfver orimliga kommunal-utskylder — höga i samma mån, som kontribuenterna äro få —; samt å den andra hos tjenstemännen idkelig klagan öfver för små löner, samt ständigt aterkommande påståenden om förhöjning i dessa löner, hvilkas tillräcklighet man villigt erkänner, men är oförmögen att afhjelpa. Det behöfves sannerligen ej stor spådomsanda för att se, att många våra småstäder sjunga på sista versen. Hela den inre utvecklingsbana, som på senare tider inslagits i vårt land, visar bort ifrån smastäderna och till sjelfstyrda kommuner af större omfång. Den nya handels-lagstiftningen upphäfver, jemte städernas gamla privilegier, all skilnad mellan stad och landsbygd. Kommunal-lagarne äro nu i verkligheten enahanda för båda dessa områden. Det hvilande förslaget till representationens ombildning vet ej heller af någon åtskilnad härutinnan. Sedan handlande och handtverkare fritt kunna, utan att vara stadsmedlemmar, bosätta sig och bedrifva sin näring straxt utanför stadens portar eller hvar helst de behaga, blifver ingen annan råd för en stor del småstäder, än att kasta bort sin på helt andra förutsättningar grundade gammaldags stadsinrättning och sjelfva blifva en del af landsbygden. Den enda förmån, som ännu städerna hafva framför landsbygden, är en snabbare rättegångsordning i första instansen. Men hvarför ej läta landsbygden njuta äfven denna förmån? Må ordinarie ting hållas vid häradsrätterna 1 a 2 gånger i månaden, ej såsom nu 2 a 3 gånger om året, så är äfven likställighet häruti i det närmaste vunnen. Monumentet öfver Linne. Fonden för det tillämnade Linnemonumentet vid Råshult 4 61 1 1 TT I Lb, I AA