Göteborgsposten – 18 mars 1864, sida 2

saken är mycket enkel. Man har hittills betraktat det egentliga Danmark som hufvudlandet i danska monarkien. Men detta är icke sannt. Slesvig-Holstein är i hvarje afseende danska monarkiens hufvudland. Låtom oss således göra Slesvig-Holstein till ett tyskt konungarike. Låtom oss lemna detsamma åt den nuvarande konungen af Danmark under vilkor, att han tager sitt residens i Slesvig eller Sönderborg, omgifven af en slesvigholsteinsk hotstat, at en slesvigholsteinsk ministör, och — lemnom honom den öfriga danska monarkien i personalunion med SlesvigHolstein. I Köpenhamn kan vara en dansk minister och en liten särskilt dansk hofstat, för de tillfällen då konungen händelsevis på korta tider uppehåller sig derstädes. Den danska konstitutionen måste vi naturligtvis något litet förändra, så att en konung verkligen kan dermed regera. På detta sätt förlorar danska monarkien icke en enda by, Londonerfördraget hålles, och likväl blir SlesvigHolsteins rätt fullkomligt betryggad Voltaires graf. Temligen allmänt torde vara bekant, att Voltaires hjerta balsameradt befunnit sig i en transk familj vid namn Villettes ego, samt att detta hjerta, som under skaldens lisstid och äfven sedermera, åtminstone i öfverförd bemärkelse ej ansetts ha just varit mycket med, likväl af besagde familj betraktats som en af dess dyrbaraste klenoder. bet förvarades på familjens stamslott, men då den nuvarande markisen at Villette, en afkomling af Voltaire, beslutade sig för att sälja slottet, erbjöd han den ryktbara reliken åt kejsar Napoleon, som emottog gåfvan. Det blef emellertid nu fråga om hvad man skulle göra med densamma. Det naturligaste var att lägga det tillbaka i den kropp det tillhört. Den store författarens aska hvilar, som bekant, i Pantheon, som efter hvad man vet, numera är ett kristet tempel, och man kunde derföre ej besluta något i ämnet utan att ha rådfrågat erkebiskopen i Paris om saken. Denne antydde det han hört ett rykte om, att Voltaires döda kropp redan år 1814 skulle ha blifvit borttagen ur grafver och föreslog att man, innan något vidare företogs, skulle se efter om ryktet talat sanning. Detta skedde, gratstenen upptogs, och se! grafven befanns vara tom. Ett fullkomligt mörker hvilar öfver alla omständigheter som skulle kunna förklara denna märkvärdiga upptäckt. Kejsaren har emellertid befallt att noggranna undersökningar skola verkställas rörande saken. Under tiden skall hjertat enligt kejsarens befallning, förvaradt i en siltvervas, deponeras antingen i kejserliga bibliotekets stora sal eller ock i franska institutet.