Göteborgsposten – 18 mars 1864, sida 1

. ERSSON på Dillgaåtan. — Frivilliga i danska skriget. — Deras utrustning och afresa. — Afsskeds scener. — Exposition af möbler. — En idog by. — Snar realisation. — Skjutslegans höjande, episod frän sstadsfullmäktiges förhandlingar. — SkarpskyttemusikI kårens tillämnade soirc. Veckans märkligaste företeelse har odisputabelt varit den fest, hvilken en del af Göteborgs invånare i flygande hast arrangerade för de medlemmar at svenska statsrådet, hvilka voro på väg till Norge. Våra tidningar jha redan innehållit så utförliga berättelser derom, att för krönikan ingen efterskörd har blitvit möjlig. Må det vara nog att säga, det törtjnsningen var allmän och ännu icke lagt sig ötver excellensernas förbindliga sätt och ordalag. Så hörde vi en person härom dagen mycket förnöjd utbrista: kom nu och säg att göteborgarne endast äro stela och penningdryga figurer, baron de Geer har sagt och det har stått tryckt, att Göteborgs samhälle alltid stått på svenska bildningens höjder! Som sagdt, festen ansågs mycket lyckad, värdar och gäster gingo hvar och en till sitt, antagligen belåtna med sin afton och de senare beredda att tidigt nästa morgon få gunga på Kaltegats böljor. Men — si, under natten uppväxte ett stort väder, stormen tjöt och nere vid skeppsbron skummade vågorna i lika vredgadt raseri som på den vida oceanen. Ingen norsk ångbåt hördes af; morgonen grydde och ännu infann han sig ej; då och då utsändes spejare från Hotel Garni, för att se om icke den väntade rökpelaren skulle uppstiga vid horisonten, men de återvände med derangerade chevelyrer och d:o toiletter för att inrapportera, att ännu ingenting var att förspörja. Förmiddagen förflöt och det blef middag. Säkerligen anade ingen af de förekommande värdarne från gårdagen, att deras ärade gäster ännu lefde och hade sin varelse på Göteborgs grund, ty eljest faller det af sig sjelf, att de icke, som nu blef fallet, skulle varit nödsakade att en corps diplomatique intaga sin middag på en — restauration. På aftonen deremot hade statsrådet Fåhrweus öppnat sina salonger för de afnaturelementerna fördröjda, förnäma resenärerna, och sedan ångf. Viken på måndags morgon ändtligen anländt, skedde afresan under fullkomligt lika ogynsamma väderleksförhällanden som föregående dagen. Ä Post nubila Phebus, och efter de bistra ovädersdagarne ha vi kunnat fägna oss åt både det praktfullaste solsken och det mest romantiska månsken. Vid middagstiden har också Stora Nygatan, hvilken på senare tider uppträdt som en farlig rival till den fordom till rang, heder och värdighet af Göteborgs Boulevardupphöjda Södra Hamngatan, hvimal al promenerande damer, en vacker, men icke precist vanlig syn. Det behöfs nemligen mycket vackert och soligt väder för attlocka våra damer utom hus, men när de komma, så komma de också som svalorna — i flock. Mätte emellertid dessa mångfärgade en-tous-caser och parasoller vara ett förebud till den annalkande Våren och måtte den lärka, hvilken ett öronvittne redan sistl. lördag försäkrat sig ha ört i närheten af gamla kolerakyrkogården, icke endast ha varit en spefågel, hvilken velat lrifva gäck med våra förhoppningar på ett mildare klimat! Den, som under veckan någon dag vid niddagstiden passerat Sillgatan, har säkerlisen observerat en större folkhop församlad utanför porten till huset N:o 25 derstädes. Vid en blick på den ötver ingången placeraJe traktörsskylten och den icke synnerligen ckommenderande apparitionen hos flertalet land den uteslutande af manliga individer beående samlingen, har man säkerligen inom ig uppsändt ett tyst anathema öfver bräninssuperiet, detta demoraliserande nationalyte. Huru patriotiskt och moraliskt respekabelt detta å åskådarens sida än i och för ig sjelft må ha varit, har han likväl denna äng till en viss grad misstagit sig, ty dessa olksamlingar äro förorsakade af aspiranter ill det inom samhället bildade understödet åt D— — — — — — — em. hvilka vilja bege sig ut som frivilliga i! anska armåeen, hvilket understöd utdelas på f v karpskyttekårens i ofvannämnda hus belägna yrå. Tilloppet af sökande har hvarje dag arit ofantligt stort, men beklagligen ha till i örgår icke flera än 46 kunnat prestera det undgängliga betyget om god frejd samt läareattest om full tjenstbarhet. De, som lycats att öfvervinna dessa i det menskliga se amhällslitvet så ofta förekommande, förargliga S tötestenar, ha erhållit 10 rdr till öfversart pålt :dra plats pr ångbåt samt 5 rdr till vivreln resan. Deriemte ha de hlfist ntmiotada IA