Göteborgsposten – 18 mars 1864, sida 1

mycket bifall låtit höra sig i Stockholm, kom a mer att uppträda mellan pjeserna. Realgymnasium. H. Högv. biskop Björe har till inspector för härv. realgymnasium ut sett hr konsul OScar Ekman. I denna anledning uppvaktades konsul E. igår afton af skolan lärjungar med sång. Postkommunikationen med Norge kom mer från och med i dag, då nämnde postbe fordring intager sina sommarturer, att eg: rum endast Tisdagar och Lördagar med sam ma brefinlemningstid som förut. — 1 morgon Marie Bebådelsedag, hålles postkontoret öp pet endast å de vanliga söndagstiderna, hvar om närmare kan af vår Minneslista inhemtas ; Litterärt. Af Svensk Månadsskrift fö! fri forskning och allmän bildning har Marshäftet för innev. år utkommit. Innehållet är: Kyrkan-Teatern. En blick i medeltiden, af Sturzen-Becker ; Om menniskoslägtets ålder och uppkomst, at C. S. Warburg; Om fysiokraternas skola i Frankrike. En teckning ur Statsekonomiens historia, af G. H.; Sånger af Beranger, öfvers. at Sven Tröst; Anmälningar at nya skrifter; samt Breflåda. Diplomati-ka aktstycken. Af de aktstycken, som finnas inryckta i Englands Blåa bok, finner man att svenska regeringen antagit Englands förslag af den 4 januari om konterens och bemedling i den dansk-tyska tvistetrågan, genom ett gemensamt uppträdande af Frankrike, England, Ryssland och Sverige-Norge. Dock trodde kabinettet, att sakerna redan gått för långt, att en konflikt skulle kunna undvikas. Under d. 11 jan. 1864 skrifver Englands gesandt i Stockholm, mr Jerningham, till grefve Russell: Sedan jag, i enlighet med Eders Herrlighets föreskrifter, lemnat grefve Manderström afskrifter af Eders Herrlighets depescher af d. 28 och 30 sistl. månad, som kommo mig tillhanda d. 7 d:s på aftonen, hade jag i dag ett samtal med Hans Excellens, hvarvid han, efter att hafva uttryckt sin tacksamhet för meddelandet, anmärkte i afseende å det attryck som i depeschen af d. 31 förklarade den nya danska konstitutionen liktydig med en inkorporation af Slesvig, att han ansåge detta vara svårt att visa. Jag svarade, att Hans Excellens hade mera än en gång erkänt, att sagde konstitution hade en syftning till sådan inkorporation, hvilken jag ansåg i sig sjelf stå i strid mot Danmarks förbindelser, hvartill han genmälde, att sjelfva faktum och blotta syftningen dertill voro ganska olika saker, under det att man likväl kunde påstå att Tyskland icke heller hade uppfyllt sina förbindelser, och att lika rättvisa naturligtvis borde göras båda parterna. Jag anmärkte, att inbördes krig i Tyskland syntes mig förmodligen komma att medföra fullständig upplösning af Tyska förbundet. . Från Jerningham skrifves till lord Russell, under d. 13 jan. 1864, att grefve Manderström, på framställd förfrågan om eventuelt bistånd af Sverige åt Danmark, genmält, att svenska regeringen under bibehållande af sin handlingsfrihet, var och ännu är beredvillig att deltaga med den eller dem af stormakterna, som komme Danmark till hjelp mot Tyskland. Gesandten tillägger: En annan ledamot af regeringen, grefve von Platen, har yttrat sig till mig starkt i samma mening. D. 12 jan. 1864 skref Russell till undertecknarne af londonerfördraget i Paris, Petersburg och Stockholm, med förfrågan, om de skulle vilja använda sin bona officia i Wien och Berlin, i ändamål att utverka ett uppskof af 6 veckor från d. 1 februari, förr än några andra åtgärder at dessa hof skulle tagas, på det riksrådet måtte få tid att samlas och öfverlägga om det förslag, som danska regeringen är beredd att förelägga det. m; 13 Pill svar härpå skref mr Jerningham till Russell d. 19 jan.: Grefve Manderström sade sig vara af den tanke, att det vore oklokt af konungen af Danmark, att sammankalla riksrådet, för att förändra novemberförfattningen; att man borde ihågkomma, att svenska regeringen icke hade förordat ett sådant steg, då det tillråddes af England och Ryssland genom lord Wodehouse och hr Ewers; att dessutom Preussens och Ö-J sterrikes ultimatum fordrade konstitutionens återtagande inom 48 timmar, som utgingo samma dag han talade, att en sådan fordran omöjliggjorde både ett lagligt och ett olagligt återtagande, emedan tillochmed JI en statskupp fordrade tid till förberedelse; och att, s om danska regeringen skulle sammankalla riksrådet för i avarande ändamål, skulle österrik preu a regeringarne anse ett sådant steg såsom en ytterligare oförrätt, da det kunde sammankomma enlast i kraft af den konstitution, hvars afskaffande lt lessa fordrade. 1 Jag svarade på denna senare punkt, att de två Tyska makterna svårligen kunde motsätta sig danka konstitutionens trädande i kraft endast för att ipphäfvas. Grefve Manderström tillade att, ehuru riksrådet 1 cke vore samladt, var dock riksdagen eller provin-Js ialständerna tillsammans, och dess samtycke, ehuru t isserligen icke tillräckligt för full laglighet, skulle lock naturligtvis mycket stärka regeringen, om hon ore böjd för att antaga det Tyska ultimatum. Hans Excellens återkom till sin ofta yttrade åsigt I m omöjligheten af att billigtvis tillfredsställa TyskAt and och anmärkte att, äfven om den nya konstituionen upphäfdes, skulle de gamla klagomålen qvarstå, ch hvad skulle man göra med dem? N Jag gaf till svar, att tiden tycktes vara inne, att ul å ett eller annat sätt gifva dessa frågor en slutlig 1 ösning.