Göteborgsposten – 15 mars 1864, sida 1

Ligenarnes Konung?). Roman af Ponson du Terrail. — Jag har tänkt på det liksom ni, sade den okände kallt, och jag har kommit för att köpa sådant. — Jag säljer ej gift, svarade hinduqvinnan; ers nåd är illa underrättad. Vid detta oväntade svar tog den besökande ett steg tillbaka. Den kloka Dai-Natha fortfor: — Jag vet väl att man beskyller mig för att sälja gift, men det är falskt, min gode herre. Jag förutsäger menniskors framtid, det är alltsammans. I detta ögonblick hördes ett lindrigt buller från det inre rummet, ett buller som undföll den okände, men uppfattades af Dai-Nathas öfvade öra. Hinduqvinnan gick liksom händelsevis fram mot en af glasrutorna till det inre rummet allt under det hon fortfor att samtala med den besökande. — Jag har mycket vackra armband af korall, min bäste herre. Vill ni icke köpa ett sådant? Jag skulle äfven kunna sälja er ett vackert pipskaft af körsbärsträd med ambramunstycke. am I FK a 22