Göteborgsposten – 14 mars 1864, sida 2

hvilka de allierade skola upprätta utanför Dyppel. I Flensborg ha anordnats 2, 500 nya sängar på lasaretten, i väntan på snart inträffande allvarliga händelser; äfven i Haderslev har sjukhusens antal tillökats. Man anser ett angrepp på Dyppel vara nära förestående, då 6.000 man friska preussiska trupper anländt och hela styrkan der blifvit uppbringad till c:a 50,000 man. H. Mt. konung Christian IX emottog i onsdags förmiddag kl. 11 på Christiansborga slott i Köpenhamn en deputation, hvilken till honom ölverlemnade en at 2,200 Köpenhamnsborgare undertecknad adress. Sedan deputationens ordf. uppläst adressen, besvarade konnungen den med att uttala sitt fulla erkännande af, huru vigtigt det är, att under så ödesdigra wider som dessa enighet råder mellan konung och folk; och att de fast sluta sig till hvarandra. Han bad adressdeputationen vara öfvertygad om, att han aldrig skulle svika sitt folk, och att han visste värdera dettas anslutning till honom. H. Mt. tillade derefter, att han sjelt djupt gripits af underrättelsen om Dannevirkeställningens uppgifvande; han kunde derföre äfven mycket väl fatta den allmänna och djupa sorg, som bemäktigat sig hufvudstaden vid denna plötsliga och oväntade underrättelse, och han kunde försäkra, att han derföre äfven skulle vara i stånd att glömma, hvad som deremed stått i förbindelse. Det var honom innerligt kärt att mottaga närvarande uttryck af tillgifvenhet, och han skulle å sin sida visa Köpenhams borgare, huru myeket han litade på dem, i det han nu tänkte skicka sitt garde bort, för att deltaga i landets försvar, och ville anmoda Köpenhamns borgarebeväpning om, att öfvertaga dennas tjenst vid de kongl. palatserna. H. Mt. uttalade till sist sin glädje öfver, att se så många af Köpenhamns hederliga borgare hos sig, och bad de närvarande, att bringa de frånvarande hans hjertliga helsning. Senare Post. Den tyska öfvermakten skall nu snart hafva förutom Slesvig äfven den jutska haltön helt och hållet i sitt våld. Dyppelställningen är cernerad, likaså Fredericiapositionen, och en öfverlägsen truppstyrka, under befäl af den österrikiska fältmarskalken Gablenz, drifver nu framför sig danskarnes 4:de division, hvilken drager sig alltmera mot norr och kanske redan måst taga sin tillflykt till den enda någorlunda fasta punkten deruppe, Helgenäs, en halfö i östliga Jutland, Randers Amt, mellan Betrupoch Egeltoftsvikarne, som genom ett smalt näs sammanhänger med Mols. Terrängen är mycket backig, och Ellemandsbjerg, som tjenar till sjömärke, höjer sig 317 tot öfver hafvet. Helgenees har ofta hatt betydelse i Danmarks krig. Under konung Harald Blåtands sista regeringstid, då han låg i strid med sin son Sven Tveskägg, blet han här öfvertallen af denne och drifven på flykten. och det var, enligt Saxo Historici berättelse, äfven här, som den gamle konungen blef efter en kamp med sonen skjuten af Palnatoke. Långt senare hade konungamördaren Marsk Stig här en af sina fasta punkter, då han öfver näset lade den 284 alnar långa stenmur, som nu kallas Dragsmuur. Nu finnes af denna endast grunden qvar, omkriag 1 aln hög, regelbundet byggd af ohuggen sten. Då general Rye under 1849 års krig måste för den ölvermäktige fienden draga sig tillbaka till Helgenies, begagnade han ännu qvarlefvorna af Dragsmuur till att befästa sig på halfön. Med dessa platser cernerade skall fienden kunna efter behag husera på den cimbriska halsön, brandskatta och roffa en fredlig, värnlös befolkning. I våra dagar skall ingen bry sig derom. Man skall skrifva noter, voilå tout. Men hvad bekymrar sig de absolutiitska makterna om noter, då bajonetter icke stå der bakom! Och Danmark? Det skall se sina hjelpkällor till försvar alltmera minskas. Inskränkt till Öarne, skall det slutligen, för att undvika total qväfning, böja sig under öfvermakten, och hvem vet. huru långt dennas anspråk sträcka sig. För vordningens skull inom Europa skall en fri och sjelfständig stat vara undertryckt under makter, hvilka sjelfva styras af despotiskt sinnade monarker! Det skall bli en ny lager kring vår tidsålders tinning, men en blodig lager, som bakom hvarje blad döljer en hämnande nemesisgissel. Det har berättats några gånger, att tvenne gardeskompanier från Köpenhamn först begåfvo sig till ön Fehmern och derifrån vidare gjorde en landstigning i Holstein, der de ryckte 3 mil in i landet. Man har mycket undrat öfver ändamålet med dennna expedition. På enskild väg säger man oss nu, att expeditionen afsåg, att gripa ingen annan än — prinsen af Augustenborg, som, efter att hafva lemnat Kiel, befann sig i dessa trakter och, påstås det, med knapp nöd hann undkomma. —