Göteborgsposten – 14 mars 1864, sida 1

Den besökande kastade en misstrogen blick omkring sig. — Äro vi ensamma! frågade han. — Ja, svarade Dai-Natha, hvilken vinningslystnaden ett ögonblick iät glömma både Osmany och miss Ellen. — Hvad behagar ers nåd köpa? behagar han radband, pipor eller parfymer? ... — Vill ers nåd att jag skall förutsäga hans framtid? — Kanhända, svarade den okände i hvars planer denna proposition tycktes ingå. — Vill då ers nåd vara god räcka mig sin hand, sade ex-bayaderen högtidligt. — Här är den. Dai-Natha tog den hand han räckte henne, undersökte den med noggrannhet och yttrade till den nyko.nne kunden: — Det finnes en man i verlden som ni hatir. — In i döden! svarade gästen. — Ni har redan tre gånger försökt taga han, lif. — Det är sannt. — och ni har alltid misslyckats. Den okinde gjorde ett jakande tecken. — Emellertid finnes det ett medel att befria er från honom. — Ah! utbrast den okände, som sänkte sin blick i Dal-Nathas ögon. Hvilket? — Gitt. (Forts.)