Göteborgsposten – 12 mars 1864, sida 2

Från Utlandet. Mellan Österrike och Preussen råder en entente cordiale, hvilken yttrar sig alltmera tydligt genom sina verkningar och angifver, att på djupet röra sig politiska kombinationer, hvilka äro af det största omfång. Detta framträder närmast i den danska och den polska frågan. I afseende på den förra afreste Preussens utomordentliga sändebud i Wien från denna stad d. 5 d:s, efter det en definitiv öfverenskommelse träffats angående ett gemensamt uppträdande vid förbundsdagen, så att de båda tyska stormakternas gesandter erhållit nödiga instruktioner till ett sista förslag, som de skola göra i Frankfurt. Utvidgningen till Holstein af den strategiska aktionen lemnar civilkommissariernas myndighet i detta hertigdöme oförkränkt. Rotifikationer härom hafva äfven afgått till London och Paris. — Den främst synbara verkan af den träffade öfverenskommelsen är emellertid den allierade armeens inträngande i Jutland, hvilket visar att en möjligen förut rådande tvekan, grundad på olika uppfattning, nu försvunnit. De vid Fredericia inträffade händelserna ådagalägga, att de båda tyska stormakterna nu afkastat masken och ej längre anse det nödvändigt, att föra Europa bakom ljuset, genom att låta sig nöja med occupåtionen af Slesvig, utan etter en träffad öfverenskommelse göra ett framryckande i Jutland, hvilket afskär hvarje utsigt för dem, att framkomma med nya förevänningar. Det är otvifvelaktigt, att denna händelse skall skingra de sista dimmor, som till frihetens skada redan så länge hvilat öfver de europeiska vestmakternas och med dem allierade makters kabinetter. De engelska tidningarne sysselsätta sig nästan alla med v. Bismarcks yttranden till lord Wodehouse om, att konung Christian IX skulle lösa svårigheterna i Danmark genom en statskupp, och att i allmänhet icke något vänskapligt förhållande kunde bestå mellan Tyskland och Danmark, så länge den fria danska grundlagen upprätthålles. Största uppmärksamhet förtjenar en artikel i Morning Post., som säger i de bestämdaste ordalag, att Ryssland, Österrike och Preussen icke skola ostraffade försöka kullkasta den politiska friheten i Europa, för att regera folken med polisbattongen och bajonetterna; ty mot en sådan allians skall genast bilda sig en annan, hvilken är mäktig nog att möta den. Man skall då få England i nära förbindelse med Frankrike och Italien, vid deras sida skola ställa sig Ungern och Polen, och de kunna öfver hufvud vänta bistånd öfverallt, der det finnes en befolkning, som har lust att afskudda sig ett förhatligt ok. Den ifrågavarande artikeln i Morning Post lyder uti ett kort utdrag sålunda: Den heliga alliansen har börjat en kamp mot friheten. Det gäller för ögonbiicket icke, huruvida hertigdömena skola fortfarande tillhöra Danmark. Despotismen och det konstitutionela systemet stå med draget svärd midt emot hvarandra i Europa. Det återstår ännu att utkämpa århundradets stora slag. Stora dagar närma sig. Mr Gladstone drömmer ännu om en fredsbudget. Ryssland, Preussen och Osterrike hafva i förtröstan till oenigheten mellan Frankrike och England slutit sig tillsammans till en kamp mot revolutionen. Men de göra upp sin räkning utan värden. Polen, Ungern och Italien skola resa sig. England och Frankrike skola förena sina härar och betrygga framåtskridandet i Europa. Vi skola förnya vårt förbund med Frankrike och krossa den heliga alliansen. — En korrespondent från London till -Köln. zeit. knyter följande anmärkningar till detta uttalande: Morning Post står ej ensamt i England och icke heller i Frankrike med sina mörka aningar. Icke allenast kannstöpare, hvilkas åsigter låta sig bestämmas af de för hvarje dag ingående telegrammerna, utan äfven erfarna statsmän, både här och i Frankrike, hafva på senare tider hyst farhågor för, att de nordiska makterna kunna låta sig frestas att åter väcka sina gamla traditioner till lif. Denna misstanka uppstod redan, då Österrike förliden sommar ändrade sitt beteende mot de