Göteborgsposten – 12 mars 1864, sida 1

VII. På Thamesgatan fanns en liten butik, som på sin skylt hade den underliga inskriptionen: Lyckans Tempel. Framdelen var rödmålad. Bakom fönsterrutorna hängde cn mängd besynnerliga förmål, såsom radband af svarta, välluktande bär, sådana som mahomedanska prester bära, korallamuletter och påsar, innehållande någon hemlighets full parfym från tropikländerna. Denna butik hölls a, Dår Natha. Bayadören hade ändrat yrke, hon dansade ef mer, hon spådde. Dai-Natha, som äfven sålde arfymel och skönhetsmedel, hade alla medlemmarne af Unity-Clur till kunder. För en shilling förutsade hon ens kommandb öden och underrättade om annalkande faror. Ett rykte gick i qvarteret att Dai-Natha ej allenast var spåqvinnac Man berättade om henne underliga saker. De som frågade. henne till råds, sade man, fingo snart ärfva. Sålunda hade för tre månader sedan cen son förlorat sin far och sina två bröder, en man sin hustru, en nevö sina två onklar, etc. Dai-Natha sålde åt arfvingar, som hade brådtom, medel att påskynda ögonblicket för arfvets utfallande. Två gånger hade polisen, som fått höra dylika rykten, gjor! påhelsning hos bayaderen, men hade ingenting funnit. Ungefär två timmar efter sedan miss Ellen skjutit på Elspy, Jean de Francces älskarinna, smög zigenerskan, insvept i en vid kappa och med ansigtet betäckt al en tät slöja, in i Dal-Nathas butik. Denna var allena. Det var nära midnatt, och gatorna voro ödsliga. (Forts.)