Göteborgsposten – 10 mars 1864, sida 2

— Men, tillade Roger, jag ber er lemna mig ensam i denna salong under några minuter, jag har en angelägen order att expediera. — Jag skulle just be ers nåd om tillåtelse att draga mig tillbaka, svarade Bolton och lade flaskan tillvars i sin ficka, ty jag har en sjuk att besöka i qvarteret. — Gå, min vän, sade Roger, och var tillbaka senast inom en timma. Bolton tog sin hatt och gick. Då han kommit ut på gården, drog han fram ur sin ficka ett föremål som han funnit på fåtöljen der han sutit och undersökte det vid skenet af en lykta. Det var en fruntimmershandske. — Jag misstänkte det verkligen, sade han och stampade förargad med foten: jag vet nu hvad det är för angelägna order min unge markis har att expediera! Han gick utan att säga ett ord; men tio steg från hotellet stannade han plötsligt, gick in i en portgång och väntade der, insvept i en kappa. En vagn höll tio steg derifrån. Efter fem minuters förlopp såg han en skugga smyga sig utefter muren till hotellets trädgård och en be: slöjad qvinna stiga upp i vagnen, som drogs bort med raskt traf. — På min ära, sade han för sig sjelf i det har tryckte ned hatten med handen, min vän Roger skall su pera ensam i qväll, men jag skall veta hvem denna andrperson är för hvilken jag i afton berättat min historia. Han sprang efter vagnen, uppnådde den och hoppade upp på baksitsen der han höll sig fast som om han vari en betjent i damens tjenst.