Göteborgsposten – 10 mars 1864, sida 2

Knappt hade doktorn lemnat salongen förrän Roger rusade in i budoaren. Miss Ellen gick i detta ögonblick öfver hotellets trädgård. En suck smög sig ur markisens beklämda bröst. Sedan zigenerskan tagit plats i vagnen, fällde hon ned ott af vagnsfönstren och lät sitt ansigte svalkas af den kyliga nattluften. Den mask af kärlek och tillgifvenhet som hon burit denna afton, brände hennes ansigte. — 1 sanning, sade hon med ett triumferande leende, man har rätt i att säga att det finnes en särskilt Gud för rigenarne. Jag må förskjuta min race hur mycket som helst, instinkten är starkare än min vilja. Det är en skicklig man, denne doktor Bolton, och han gör mig en tjenst som jag skull försöka betala honom. Jag vill erbjuda Jean de France krig eller fred: fred om han vill tjena mig; krig om han vill lägga hinder i vägen för mina planer. Efter en halftimmas färd öfver Londons gator stannade vagnen framför sir Robert Waldens hus. Bolton hoppade då ned och flydde undan som en tjuf om natten. Han visste nu åt hvilken han föreställt betjent. Sir Robert Walden hade gått ut med mrs Celia. Miss Ellen inneslöt sig på sitt rum och skref följande biljett : Topsy önskar se Jean de France. Hon utsätter huset vid Deptford till mötesplats kl. tio i afton. Hon förvände omsorgsfullt sin stil, för att en dag kunna neka för den, ifall det skulle komma att behöfvas. Till utanskrift skref hon: