Göteborgsposten – 9 mars 1864, sida 3

Från Utlandet. Allting utvisar, att med hvarje dag den stunden rycker närmare, då den allmänna europeiska förveckling, som så länge förebådats, träder fram som en stående verklighet. S. k. praktiska män ex professo hatva dragit på axlarne åt de förutsägelser, som gjorts i denna riktning. De hafva så svårt att skilja sig från hvardagens nötta lexa, de vilja ej anstränga blicken bortom nuets inskränkta horisont, och de tillochmedåförkorsa sig öfver den eller de, som djerfvas påpeka, att man måste tänka på annat än sig sjelf, att utanför hvardagsstugan vida vigtigare frågor och ärenden kräfva uppmärksamhet och handling. Dock, stunden slår snart, och horisonten skall då äfven vidga sig, liksom blixten kastar sitt ljus öfver firmamentet, så att man tror hela himlen öppna sig. Då skall man söka att fatta sig och kanske säga: nu är situationen klar! Men huru långt förut hade man icke kunnat komma till denna öfvertygelse, om man velat, om man lyssnat till hvad som tusende gånger sagts, ej patetiskt men sannt. Det är en lycka under dessa tider, att Vestmakterna närmat sig hvarandra och att derigenom krafterna kunna afvägas mera jemnt mellan reaktionen och civilisationen. Vi känna Sveriges plats i den stora striden, och det är en glädje att veta med sig sjelf, att på den sidan ätven står den strid, som i närvarande ögonblick djupast upprör vårt eget fosterland: striden för Danmarks sjelfständighet. Den ifriga verksamhet, som råder inom Frankrike, är för ögonblicket måhända mest betecknande. Tillochmed de franska tidningarne sticka nu ej längre under stol dermed. Alla franska pansarfartyg skola utrustas och redan i denna månad vara i fullständigt skick, för att löpa ut. Deras destination säges först skola vara Medelhafvet. Moniteur förklarar ryktet om att erkehertig Maximilian uppgifvit sin resa till Mexico vara alldeles ogrundadt. I Polen är upprorets kraft i tillväxande. Moskauer-Zeitung beklagar tillochmed i en längre artikel, att i de forna polska, nu s. k. vest-ryska provinserna den polska propagandan tagit en oväntad stor utsträckning, och att provinserna äro mycket osäkra. Från Amerika skrifves, att man i NewYork fruktar, att sydgeneralen Lee skall framrycka mot Washington samt göra en invasion i Kentucky. I Rom råder en fullständig anarki. Polisen förmår ingenting. Röfverier begås midt på ljusa dagen i sjelfva verldsstaden. Mord och rån höra till ordningen för dagen. Alla ordningsälskande medborgare önska ett slut på det närvarande slappa tillståndet. I Tyskland, och isynnerhet i Preussen, klagar man mycket öfver, att intet företages mot danskarne vid Dyppel. De tyska trupperna lida ofantligt af klimatet och brist på nödiga logementer. De måste bivuakera under de stormiga vinterdagarne i öppna tält och vid svaga stockeldar. Vinter och sjukdomar decimera ofantligt armen. Turkiet närmar sig med hvarje dag mera Frankrike, och det börjar anses för säkert, att mellan dessa båda länder en allians eger rum, i likhet med den man tror förefinnas mellan Frankrike och Italien, Spanien, Sverige-Norge, Danmark, Ungerns och Polens fri hetsmän samt möjligen England.