Göteborgsposten – 8 mars 1864, sida 3

Utgången af de i lördags företagna valen till det nya riksrådet sägas hafva med stor majoritet utfallit i den anda, att den nya representationen kan väntas ej skola ingå på några för Danmark kränkande eftergifter i hänsyn till rikets ställning till Tyskland. Forne danske utrikesministern och konseljpresidenten Hall, som äfven ställt sig som kandidat, blef återvald. Uti det vid valtillfället hållna tal yttrade han sig ätven öfver det under Fredrik VII:s sista regeringsdagar nära sin afslutning varande alliansfördraget med Sverige. Han yttrade bl. a. att försvarsförbundet mellan Sverige och Danmark var vid Fredrik VII:s död ett så fast öfverenskommet aftal mellan de båda ländernas regeringar, att de erforderliga fullmakterna för undertecknandet redan utfärdats å såväl dansk som svensk sida. — I olikhet med hvad från offleiel källa har i Sverige uppgifvits, påstod Hall, att de sista instruktionerna angående fördraget afsändts från Stockholm till Sverige-Norges gesandt i Köpenhamn, sedan novemberförfattningen blifvit at riksrådet antagen och underrättelsen derom anländt till Stockholm. Dessa instruktioner, sade hr Hall vidare, återtogos icke vid Fredrik VII:s död, utan det var först den nya situationen i Europa, hvilken framkallades af den genom de augustenborgska pretendentanspråken uppväckta arfföljdstrågan, som föranledde Sverige, att träda tillbaka och ansluta sig till stormakternas ståndpunkt. Det skall bli egendomligt att se, huru de olikstämmiga påståendena af den forne danske utrikesministern och af den svensk-norske d:o skola kunna jemnas med hvarandra. Grefve Hamilton har vid sitt återkallande från danska hofvet blifvit hugnad med Elefanterorden.