Göteborgsposten – 7 mars 1864, sida 3

Från krigsskådeplatsen. Följande officiela danska rapport föreligger angående förpostsäktningen utanför Dyppel d. 22 febr.: Den 22:dra februari företog fienden ett större angrepp på hela linien utanför Dyppelställningen. Våra förposter, hvilka stodo i en linie från Stenbjerg till Vemmingbond öfver den vestra randen af Böffelkobbels och Stenderups skog. Törvmosegard och Rageböl, till Ravnskobbel, voro besatta af 18:de infanteriregementet och 4:de dragonregementets 5:te sqvadron. Omkring kl. 7 på morgonen angrep sienden plötsligt och våldsamt med starka infanterioch kavallerikolonner förposterna på venstra flygeln (18:de regementets I:sta bataljon, major Lundbye) och kastade vedettkedjan så hastigt tillbaka, att hon blott fick tid att lossa några skott, hvilka, på grund dera! att vinden var nordostlig med stark snöyra, ej hördes af de bakom stående piketerna. Dessa blefvo derföre icke i tid allarmerade, utan erhöllo underrättelsen om angreppet först så sent, att dv ej kunde upptaga de angripna fåltvakterna, af hvilka tvenne blefvo alskurna, men mäste, för att icke bli fullständigt kring:ända, draga sig tillbaka, starkt beskjutna af en häft g gevärseld såväl i front som flank på ett afstånd al 50—150 steg, och under ledning af bataljonsbefälhafvaren, major Lundbye, gå tillbaka tiil en ställning mellan Dyppels by och Avnbjerg. Här fortsattes försvaret på nära håll i 12 timme, isynnerhet på sistnämnde punkt, der premierlöjtn. Ahlmann ledde striden, tills bataljonen måste vika för den stora öfvermakten och gå tillbaka mot skansarne. logra flygeln, af förposterna, hvilka voro besatta at 18:de regementets 2:dra bataljon, kapt. Weyhe, hörde kl. 7!(2 skjutningen till venster och fick rapport om. att grannfältvakterna hastigt retirerade. Eftersom den på detta sätt hotades i sin venstra flank af de framryckande kolonnerna, blefvo fältvakterna dragna tillbaka och hufvudpiketen intog vid Ragebols krog en stridsposition, som bibehölls, tills en framträngande siendtlig styrka genom flankerande eld från båda sidor tvang den att retirera till Pythusen. Här upptogs den af de 2 kompanierna af 22:dra regementet, af hvilka det ena kastades fram till den södra och norra sidan af Åbenrå-vägen, för att om möjligt stanra fienden i hans våldsamma ssamträngande. Detta lyckades till