Göteborgsposten – 7 mars 1864, sida 3

på detta omräde äro dock ingalunda så alldeles obetydliga, om man betänker, att mången nattlig razzia ensamt i Krakan bragt 80 — 100 personer i fängelse. Här äro de tillfölje af nationalarkivets upptäckande företagna arresteringar ännu icke slut, och i preussiska Polen samt Schlesien hafva på reqvisition härifrån, äfvenledes talrika arresteringar egt rum. De polskt sinnade tidningarne taga afgjordt parti för danskarne. Slesvig-Holsteins förening med Danmark genom en personalunion betraktas som en delning af Danmark, och de polska tidningarne innehålla upprop om Englands och Frankrikes beväpnande hjelp mot densamma. Elter denna hjelp längta Danmark och Polen. Vi halva förut nämnt, att staden Opatow i Radom d 21 febr. intagits med storm af en polsk friskara under Rebajlo. Natten till den 22 febr. sammandrogo ryssarne alla disponibla krafter ur Stazow, Kielce, Radom, Sandomir och andra orter och angrepo d. 22 på förm. på alla sidor Opatow med 12 kompanier. Polackarne försvarade sig hårdnackadt och tillbakaslogo ända till qvällen alla ryssarnes angrepp, hvilka upprepade gånger försökte storma Opatow. Östra delen af staden råkade härunder i brand och 40 hus blefvo lågornas rof. Mot aftonen, då insurgenterna sågo, att ryssarnes öfvermakt ökades, genom alltjemt anländande förstärkningar, banade de sig väg genom den omringande fienden och drogo i god ordning mot söder in i skogarne vid heliga Korsberget. En mängd andra fäktningar mellan ryssar och polackar, isynnerhet de under Bosak, omtalas, Allt angifver. att den nationala kampen ännu fortgår och att ryssarnes militäråtgärder längs gränsen till Galizienoch Posen äro betingade af önskan att förekomma väntade talrika friskarors inströmmande, isynnerhet som den politiska sitnationen försvårar det alltmera för Preussen och Osterrike, att kunna hålla tillräcklig vakt; detta gäller mest Preussen. I Frankrike lägges någon vigt på den omständigheten, att kejsar Napoleon särskilt tagit sig af den bekante revolutionsmannen Carnots graf, emedan han med revolutionsarmeen tillbakaslagit den hotande invasionen. Denna händelse kommenteras desto mera, som Carnotes son, Lazare Hippolyt, just nu uppträdt som oppositionens kandidat i första valkretsen i Paris. I allmänhet visar sig den önskningen hos kejsar Napoleon alltmera märkbar, att försona alla partier. Man torde ej ha orätt, då man antager denna aktningsvärda önskan härleda sig af kejsarens bestämda afsigt, att imom Frankrike söka förekomma en partisplittring, hvilken skulle kunna bli af menliga söljder just i detta ögonblick, då så vigtiga hvälfningar stnnda och Frankrikes handlingskraft mer än någonsin behöfves.