Göteborgsposten – 7 mars 1864, sida 3

1 71110t4 ft UTV IN 10KCG IOTLITLMTAI .66DÅ krigare att som befriande berserkar befria Slesvig — från det öfver fallna tappra dan ska män resta monumentet Istedslejonet?, hvilket de äfven befriat från Hoved og Hale. Den råa vandalismen vördar i våra dagar ej heller ett folks hyllning åt dem, som för detsamma offrat sitt blod! Från Utlandet. Alltmera träder Polen i förgrunden och delar med Danmark intresset, ja, man börja tillochmed nu allmännare än någonsin ställa dessa båda länders frihetsstrid i ett inre sam band. En korresp. från Warschau skrifver under d. 19 februari. Det ser nästan ut som om nationalregeringen icke sagt för mycket. då hon tillkännagaf, att vårfälttåget skulle börja med februari månad. Den mildare väderlekens inträdande har genast återväckt lifvet i skogarne; alla gömställen äro nu öfvergifna af dem, som sökte sin tillflykt derstädes. Dessa hafva begifvit sig ut i det fria, och i närheten af de utaf den militära organisationskomitön beteck nade samlingsplatserna visar sig en verksamhet, till hvilken knappast något spår syntes under den polska vinterns förlamande stränghet. Insurgentanförarnes nya taktik, hvilken röjts genom de upptäckter. som gjorts irom härvarande nationalarkiv, gifver sig dessutom lätt tillkänna: alla småsäktningar undvikas så mycket som möjligt, emedan generalbesälhaf. varen förbjudit cheferna, att i mindre hopar angripa ryssarne. De skola tvärtom gå ur vägen för de kejserliga trupperna och endast inlåta sig i kamp i de fall, då en väl organiserad, temligen talrik och väl beväpnad kår står samlad i slagfärdigt tillstånd, för att sålunda genom en stor och, så vidt möjligt är, afgörande seger skaffa sig betydenhet och anseende som ett krigförande parti i landets ögon. Det påträffade krigsreglementet säger rent ut, att sträfvandena måste nu hufvudsakligen vara riktade på att öfvertyga Europa om, att en hel nation befinner sig i kamp och icke ett större eller mindre antal af väl eller illa beväpnade hopar. Organisationspunkterna ligga till största delen längs galiziska och posenska gränsen; der befinna sig äfven vapendepoterna och derifrån utgå de utskickade, som i alla slags förklädnader och under de mest olika förevänningar ströfva omkring i Kongresspolens, Galiziens och storhertigdömenas provinser och värfva manskap hos landtfolket samt uppsamla penningar hos adelsmännen och judarne. Dessa revolutionens sändebud inskränka sig likväl icke till att genomresa det egentliga polska området. Deras värfningsexpeditioner sträcka sig långt in i Bessarabien och de af Turkiet beroende slaviska länderna; panpolonismen har aldrig sträfvat efter att tillkämpa sig så praktiska och omedelbara fördelar för sina ideer som i närvarande ögonblick. Hvad som berättats i tidningarne om den franska skeppskaptenen Magnans äfventyrliga planer, nemligen att han — som kallar sig generalkapten ötver polska marinen — arbetar på att utrusta en örlogseskader, för att till sjös bistå den polska revolutionen är ingalunda något tomt fantasispel, utan rena verkligheten, och ni skall kanske ännu en gång få se den hvitröda ssaggan med det polska korset och den hvita ör nen i rödt fält svaja vid de skandinaviska kusterna. Huru äfventyrlig saken än ser ut, är dock tanken alldeles densamma, som innefattas i det ofvannämnda krigsreglementet — den nemligen: att visa Europa, att en nation har rest sig, och ej allenast en klass eller ett parti. För alla demonstrationer, rustningar och enskilda operationer ligger den törutsättning till grund, att ett stort europeiskt krig inom en ej aflägsen framtid skall kalla den polska nationen ram i förgrunden. Ryssland, Österrike och Preussen — det är den ledande tanken, som betecknades i de särskilda revolutionsorganerna at äldre datum uti den för dem egendomliga patetiska stilen — Åskola då vara upptagna i norr och vester, öster och söder, och polackarne, detta folk af krigare och hjeltar, skall då, som en af fienderna omtvistad brud, bli hyllad af alla de nationer, som sucka under våldsherradömets och tyranniets ok. Österrike, som lutat än åt ryssarnes och än åt polackarnes sida, har börjat att med allt större bestämdhet taga parti mot revolutionen. Man inser uppenbarligen i Wien, huru önskligt det skulle vara, om det blefve slut på revolutionen i grannlandet, förrän den allmänna folkstorm bryter lös, som revolutionen här motser. -Antalet af de i Lemberg och Krakan arresterade uppgår visserligen icke till de massor, som fylla våra polska fängelser och förvisningsorter, men Österrikes prestationer