Göteborgsposten – 7 mars 1864, sida 1

— ———— — inliga befolkningen har efter Dannerirketällningens uppgitvande blifvit betydligt förninskad, derigenom att många af stadens inyggare ha skicket bort sina hustrur och dötrar — icke af fruktan för Jensernas eröfingslust, men af behörigt fästadt afseende vid ninnet af diverse större jernmeteorer, hvilka under det förra kriget nedföllo på stadens gaor. Så mycket törs jag likväl säga utan fara för öns säkerhet, att under det att gatorna uvimla af soldater, kan man i dessa dagar ofta få leta en hel timma utan att få sigte på ett enda fruntimmer. Den civila befolkningen i staden aftager dessutom oupphörligt, i det den måste ge rum för den militära. När tåderneslandets välfärd fordrar att ett hus eller ett qvarter måste öfverlemnas till ett eller annat militäriskt ändamål, erhålla dess invånare 12 timmar förut underrättelse derom, och på utsatt tid äro de borta. Staden har ett Slott, historiskt berömdt, eller, rättare sagdt, beryktadt genom den danske konung Kristian den andres 16-åriga fån genskap hos den slesvig-holsteinske hertigen Friedrich der Erste. Det är ett stort fyrkantigt skrälle till gård, som i långvariga tider varit begagnadt till packhus och ingalunda är för vackert till detta ändamål. Dess enda qvarlefva af forntida prakt och herrlighet är, att det ännu besitter en kommendant, öfverstlojtn. Holten-Bechtolsheim; af dess sordna befästning ser man i grannskapet endast en liten hstskoformig ruin af en gråstensmur och ett vakthus vid slottsporten. En kyrka eger staden också — ehuru i sjeltva verket utan torn. Jag var i kyrkan i söndags, det såg märkvärdigt ut derinne. I vapenhuset stod en tät klunga soldater, församlade omkring — en liten butik, hvari en marketentare med apotekarmessig noggrannhet utminuterade smör och ost. Alla bänkrummen voro syllda med halm, ur hvilken sotvande, heloch halfvakna soldater stucko upp sina hufvuden, alldeles som buteljer i en packlär. Årven i sidogångarne, på orgelläktaren och i koret lågo de sida vid sida, med rornistern under hufvudet och geväret uppstäldt vid hufvudgärden. I den mellersta gången böljade den profana befolkningen i detta hus fram och tillbaka. Småpojkar med ett ämbar i ena handen och en tennbägare i den andra kilade sig in i hopen och Några af dessa små affärsmäånglade ut öl män voro näppeligen mera än 7 å 8 år gamla — ett talande bevis på kundernas ärlighet. Det skulle icke duga i hvarje soldathop att göra små barn till detaljister. Under det att kyrkan blitvit förvandlad ull kasern ha skolorna blitvit lasaretter. Här emottagas de från stridstältet hemförda sårade, törbindas och trasporteras derefter med gorligaste första, ettdera med evakuationsskeppet ull dasaretterna på Fyen och Seeland eller i vagnar till Augustenborg och Nordborg. 1 dessa bedröfliga etablissementer ser man krigets mörkaste skuggsida. Dock — ätven på denna faller en ljusglimt. Tyskarne sjeltva ha med beundran uttalat sig om det tålamod hvarmed våra soldater bära den tyngsta lott som kan drabba en krigare och vi ha hitintills varit nog lyckliga att endast ha några hundra man sårade, under det att fienderna halt tusentais, som efter hvad de sjelfva tillstått blitvit ytterst dåligt skötta. Nu skal det måhända blifva bättre tör de olyckliga, då de barmhertiga systrarne under Oberscuwe ster grervinnan von Stolberg ha anländt Några läkare härstädes mottogo nyligen ev bret från ett sällskap patriotiska damer, hvil ka erbjödo sig att tjenstgöra vid lasaretterna Ingen kan misskänna den varma hänförelse och uppoffrande godhet som låg till grund fö!