Göteborgsposten – 5 mars 1864, sida 2

gande atmosfer, som skulle omgifva Upasträdet. blott är en sabel. Årdonen på Paris gator. De olyckor, bvilka inträfla genom åkdon i Paris, tilltaga med hvarje år i förhållande till dessas oupphörligt tillväxande antal. Enl. en statistisk uppgift inträffade år 1863 icke mindre än 909 oiyckshändelser, deraf 99 med dödlig utgång. För närvarande rulla 75,000 vagnar på Paris allmänna körbanor, och man har beräknat att i medeltal 23—25,000 vagnar dagligen korsa hvarandra i den vinkel som bildas af Boulevard des Italiens och Rue de la chaussåe dAntin. Fransk-engelska handel-fördraget visar trots allt hvad franska protektionister sordom talat deremot allt fördelaktigare verkningar. Så har enligt senaste rapport trån franske generaltulldirektören Frankrikes utländska handel på de sista tre åren ökat sig med 600 millioner rdr. Denna tillväxt är representerad nästan uteslutande genom ökningen af exporten. Ensamt under år 1863 ötversteg utförseln med 175 millioner rdr införseln. Om man granskar transka införseln, finner man att manufakturvaror blott utgöra 22 procent at det hela, hvaremot dylika varor utgöra 76 procent at utförseln, hvilket bevisar att fransyska manufakturprodukter af utlänningar tagas i utbyte för råämnena. En afrättning i stor -kala. En ransakning har sedan någon tid i England pågått med sju matroser, alla utom en bördiga från Manilla och anklagade för att ombord på skeppet Flowery Land ha mördat kaptenen, dennes broder och förste styrmannen. Ehurn samtlige af dessa matroser öfverbevisades om att ha varit i mer eller mindre grad medbrottsliga i detta tredubbla mord, blefvo blott rem af de anklagade förklarade skyldiga till öfverlagdt mord och följaktligen dömda till döden. De fem lifdömde undergingo den 22 Febr. sitt straff, efter att ha åtnjutit religiös undervisning af några spanska prester. Ingen af dem erkände sin delaktighet i mordet, utom en, hvilken likväl påstod aw den andel, han deri hade, icke förtjenade döden. De tycktes likväl alla ha varit tillgängliga för sina själasörjares tröstegrunder. Alla visade sig modiga intill sista stunden, utom den som vid mordens begående uppfört sig som den ssymmaste och blodtörstigaste. Med bronsärgad hy, bläcksvarta mustascher, knollrigt cbenholshår och en kraftig senfull kropp tyckes det, isynnerhet i betraktande af hans kallplodighet vid mordet, som skulle han varit len mest förhärdade bland dem alla. Men nej! han visade sig ytterst känslig för den katolske prestens uppmaningar, hängde på sig ett par krucifixer och stoppade i barmen en reliriös afhandling, men — all bekännelse uteolef! Till åskädande af afrättningen, den största som londonerbesolkningen på länge aft glädjen bevittna, hade omkring 40,000 ersoner församlat sig. Bland dessa var efer vanligheten flertalet qvinnor och tillochned välklädda — samt således äfven respekabla — sådane.