Göteborgsposten – 5 mars 1864, sida 1

——— — Gamle konung Gösta yttrade redan på sin tid: svenskarne äro en trög nation, full af hetsigheter — ett uttryck, hvars betydelse denne Wasa-ättens grundläggare under sin långa och skiftesrika lefnad nogsamt fick erfara. Tusende gånger upprepadt och kommenteradt, qvarstår-det likväl ännu i dag som en oomkullrunklig sanning. Utan att nu vilja tillämpa det på våra för handen varande politiska förhållanden, ett ämne som Veckokrönikan förutan, nog tillräckligt blir belyst och omordadt, skulle vi vilja påstå att man i det dagliga lifvet kan finna slående bevis på att under seklers lopp ingen förändring inträdt i vår nations skaplynne. Om vi till exempel endast hålla oss till vårt eget samhälle, må som ett stöd för vårt påstående endast framhållas denne till ordspråk blilne stadens intånare, som brukar bevista uppläsandet af stadsfullmäktiges protokoller. Vi säga brukar emedan det icke sällan händer, att den mystiske, intressante eller rättare sagdt intresserade gestalten icke infinner sig på den rymliga åhörareläktaren, men i så fall sker den Foffentliga uppläsningen lyckligtvis ändå för en tingest, som under hela vintern visat sig varm för hrr stadsfullmäktige och det är — en af kakelugnarne i Lilla Börssa en. Skämt åsido, är det verkligen förvånande att icke större uppmärksamhet kommer den offentliga, märk väl, offentliga behandlingen af verkliga lifsfrågor för vårt samhälle, till del. När man besinnar att under den korta tid, som stadsfullmäktige existerat, en nästan total ombildning i våra kommunala förhållanden blifvit åvägabragd eller är i görningen, faller det af sig sjelf att mångfaldiga ärenden varit på tapeten, hvilka borde ha kunnat intressera något hvar af samhällets medlemmar. För öfrigt är det icke nog med att ha representanter, man bör väl också hysa så pass intresse för dem att man åtminstone någon gång bevistar deras förhandlingar. Det kan vi ju läsa i tidningarne! heter det, men många gånger hvarken kunna eller vilja dessa meddela gången af diskussionen. Diskussionen! Ja, den är ju både torr och långtrådig! Misstag min herre! Den kan ganska ofta vara både pikant och liflig. Ja det går ibland tillochmed ganska hett till vid dessa sammanträden. Det händer visserligen icke som i amerikanska senaten att revolvrar och bowieknifvar användas som argumenter, ty mordvapen tillhöra lyckligtvis icke Göteborgs stadsfullmäktiges toilett, men det oaktadt är det visst ingen brist på skarpa utfall, djerfva parader och dräpande sidohugg af ganska tydlig beskaffenhet. I thorsdags t. ex., då en fråga förekom, på hvilken blifvit slösade milli ontals ord och oräkneliga skrifpappersark för att icke tala om icke så obetydliga kontanter, nemligen den om det nya Tulloch Packbuset, blefvo de få åhörarne vittne till en särdeles liflig och upplysande diskussion, ätven om den understundom förrådde och det i ej ringa grad att svenskarne äro en nation full af hetsigheter. A propos hetsighet, så har denna tidnings polisreferent råkat att stöta en mäkta förnäm personlighet för hufvudet. Han ha nemligen forvexlat en person, som här i staden går och gäller sför att vara helt simpelt . Me .ADADA 3 KL ——