Göteborgsposten – 4 mars 1864, sida 2

min gamle vän sir Robert Walden, hos min tillbedda fästmö. Jag omfamnar dig. Lionel. Detta bref hade träffat mrs Celia och miss Ellen hos sir Robert Walden. Denne gentlemans hår hade blifvit helt och hållet hvitt och det år som förflutit tycktes ha tryckt honom med en förfärlig tyngd. Sorgsen och förströdd hade han ofta med mrs Celia samtal, från hvilka han försigtigt höll sin skyddsling frånvarande. Då mrs Celia denna dag räckt honom sin song biljett, hvilken klart uttryckte att den kärlek Lionel hyste för Ellen icke försvagats, kunde sir Robert icke qväfva en suck. j — Detta måste taga ett slut, yttrade han holt sakta. I Han vände sig derpå till Ellen. — Mitt barn, sade han, vill du följa mig till mitt arbetsrum. ö Den högtidlighet, som baroneten inlade i sin begäran tycktes väcka Ellens uppmärksamhet. Likväl gjorde hon ingen fråga, utan följde villigt. Sir Robert stängde i dörren och började : — Ellen, ni är nu tjugo år, ni är begåfvad med ett utmärkt förstånd, och Gud är mitt vittne att jag ej skulle lälska er högre om jag verkligen vore er far. I (Forts.)