Göteborgsposten – 3 mars 1864, sida 3

Het 101 bIILCISCII, HV SR 1110 TOKIO MIR NI varo från och med söndagen. — Snickaremästeren Gahn har försålt sin vid Regeringsgatan belägna egendom, huset n:is 60 62, till hrr D. Forssell och P. Johansson för en summa af 120,000 rdr. Danmark. Alla underrättelser från vårt i nöd stadda broderland, som ännu fåfängt räckt ut handen efter hjelp i kampen för sin oafhängighet, sin existens, angifva, att stämningen hos folket börjar bli mörk och dyster. Det är samma misstrons varulf. som ännu går omkring på rof ester de späda förhoppningar, hvilka då och då kallas till lif af någon varmaro sol stråle, af en ljusglimt från ofvan. Måhända har denna mörka stämning något lagt sig nu, sedan, genom Gerlachs utnämning till öfverbefälhafvare, visshet vunnits, att icke de Meza åter skulle få öfverväldet öfver hären och dermed måhända förhatliga politiska intriger börja sitt spel. De Mesa må nu vara skyldig eller icke till någon delaktighet i intrigbärfvan, men säkert är, att den lilla reaktionära cliquen i Köpenhamn envist hakat sig fast vid honom, för att troligen med denna skylt på något sätt försvaga det nationala partiet, till hvilket ändamåls vinnande man isynnerherhet sträfvat efter att lösrycka konung Christian IX ur nämnde partis, som ej är något annat än det stora flertalets af danska nationen, armar. Denna reaktionära clique har ännu en gång blifvit slagen: de Meza har fallit och konungen har återigen högtidligt svurit den nationala fanan. Att man emellertid i Köpenhamn hyst farhågor och att man der sett allting i mörkt, framgår af så många tecken. Sålunda heter det t. ex. i danska Dagbladet för i måndags uti en uppsats bland annat: Det danska folket är nu liksom år 1848 samladt omkring ett gemensamt banår, å hvilket står skrifvet: Danmark till Eidern och oafhängighet af Tyskland, och ingen skall väga stryka denna flagga, huru stor hans makt och inflytande än äro, så länge vi sjelfva hålla henne uppe. För den skall det stridas, för den skall hvarje offer bringas, men icke för bevarandet af en stat, som endast till namnet är dansk, men i sjelfva verket lefver af tysk nåd och på de vilkor, som Tyskland finner för godt att föreskrifva. Och det danska folket är nu liksom 1848 äfven villigt, att göra allt, hvad pligt och ära bjuda; det går dock icke ut i kampen med det frimodiga hopp, som då lifvade det oaktadt de vida mindre gynnsamma utsigterna. En ohygglig, mörk stämmning har gripit nationen och hären, emedan de icke veta, om det mål de strida för äfven är ledstjernan för alla dem, i hvilkas händer styrelsen är lagd, och det misstrons gift, som vid Dannevirkes plötsliga utrymmande grep alla, sprider sig ständigt allt mera. -Det strides i detta ögonblick om Als, och samma olycksprofeter, som för en månad sedan bebådade Dannevirkes uppgifvande, smyga nu omkring, för att berätta, det fienden bör räknas i hundratusental, att Als omöjligen kan hålla sig, att preussarne, som behöfde flera timmar, för att slå en bro öfver den lilla rännstenen vid Egernsund, der ingen hindrade dem i deras förehafvande, kunna med sin undransvärda brotrain på en otroligt kort tid kasta en hel armå öfver till Als, att ön omöjligen kan hålla sig, att all strid är gagnlös och att Danmark ju förr desto heldre bör sluta tred. Österrike och Preussen hafva som bekant oräkneliga gånger uppställt som vilkor för ett vapenstillestånd, att Als utrymmes, och de män, som här kunna tala för denne van: ärande utrymning, röra sig alla inom de högsta kretsarne. Det är häri den största olyckan ligger, icke i den olyckliga politiska stallning utåt eller i den tunga kamp, som föres mot en öfverlägsen fiende, och det är derföre inåt, som en genomgripande förändring är framför allt önsklig, ja, oundvikligt nödvändig. sestersom vi här sjelfva äro fullkomligt herrar öfver vårt öde. Det danska folket vill icke föra krig, för att utrymma sina befästade positioner, om det än derigenom kan aldrig så mycket vinna herrarnes bevågenhet kring kon ferensens: gröna bord, och det danska solket skall lika litet underkasta sig en ännu ma skerad absolutisms nycker, sedan det i snar femton år med stolthet kunnat räkna sig sjelf inom 1:sta ledet af Europas fria nationer. Från krigsskådeplatsen. De tyska trupperna operera fortfarande of: fensivt i Jutland, så att man nu kan vara öf vertygad om, att den skrapa, som genera Wrangel förmenas hafva erhållit från Berlir för jutska gränsens kränkning, måtte ha vari af särdeles lindrig natur. Från Köpenhamr har nemligen telegraferats till oss, att er sammandrabbning egt rum mellan en dansk och tvenne tyska husarsqvadroner vid Vor basse (ej Vaabense), en by omkring 2 )2 mil norr om Kongeån inne i landet och ungefär