Göteborgsposten – 3 mars 1864, sida 2

otvifvelaktigt göra allt, hvad som på diplomatisk väg, genom noter och protester läte sig göra för olyckans afvärjande, men dess bistånd skulle icke sträcka sig utöfver denna hjelp och den medlidsamma axelryckning, hvilken man aldrig nekar en, som är oförskyllt Istadd 1 nöd. Under det sålunda regeringens åsigt är ganska otvetydig, frågar man hvad det svenska folket — ty om det norska I finnes det intet skäl att tvifla — önskar i detta I hänseende. Skall äfven det svenska folket vilja med all sin otvitvelaktiga sympati för Danmark inskränka sig till sådana yttranden af vänskap och deltagande, som det t. ex. egnat polackarne, eller är det möjligen stämdt för ett mera aktivt uppträdande? Man är i afseende på denna punkt utan någon pålitlig vägledning. Landets kompetenta representation, riksdagen, är icke samlad, några folkmöten, som i Norge, hafva ej heller hållits och inga adresser undertecknats, innebållande bestämda uppmaningar till regeringen, och inom sjeltva pressen, som likväl är öfvervägande krigiskt stämd, har fredspolitiken allvarliga förkämpar, hvilka suppleras genom enskilda upplysningar och yttranden, som man icke kan frånkänna deras vigt. Om man emellertid håller sig till de allmänna betraktelser, som här tyckas böra ha betydelse, finnes det dock åtskilligt, som talar för att den svenska regeringen, hvars liberala och inre styrelse gjort den så utomordentligt populär icke skulle, genom en obetingadt neutral hållning i den danska frågan, uttrycka nationens innersta tanke. Oafsedt blodets band och det gemensamma incresset, ja, äfven oafsedt den moraliska förpligtelse gentemot Danmark, som den svensk-norska regeringen enligt flera af sina landsmäns omdöme både i ord och handling åtagit sig, finnes det isynnerhet en omständighet, som synes vara at natur att göra ett djupt intryck på den svenska allmänheten. Det är Sveriges politiska ställning i allmänhet. Om det skulle visa sig, att Sverige i en fråga som berör det så utomordentligt nära, vore ur stånd att häfda sina intressen och förpligtelser, om Sverige-Norge blott varit en båt i en större makts kölvatten, så måste känslan häraf, enligt hvad man skulle tycka, vara temligen förödmjukande för dess ridderlige konung och ärekära folk, och mera än en skön dröm om återvinnandet at svunnen storhet skulle med detsamma vara förbi. Det talas visserligen från svensk sida mycket och icke utan skäl, om det farliga och osäkra i en isolerad svensk-dansk allians; men just detta tal tyckes hos hvarje svensk böra fram kalla bilden af ett helt annorlunda farligt och äfventyrligt företag, Gustaf Adolfs tåg till Tyskland, genom hvilket den store hjeltekonungen höjde Sverige upp till den stoltaste plats, som någonsin ett land med en så ringa befolkning och så små hjelpmedel intagit i den nyare tidens historia. Konkursärende. Borgenärerna i handl. A. Kroks i Uddevalla afträdda bo hafva till gode män utsett hrr W:m Thorburns Söner och stadsfiskalen J. F. Kihlberg. Till rättens ombudsman har utsetts borgmästaren O. E. Sandegren. Ölyckshändelse. Från Lysekil skrifves under d. 28 Febr. till Bohuläns Tidning: Soldaten Belt vid Stångenäs kompani bevistade sistl. Onsdag en auktion i Lysekils köping och skulle efter dess slut med en mindre julle segla till sitt hemvist i närheten af norra Grundsund. Han begaf sig i skymningen samma dag från Lysekil med sin lilla julle, men hann aldrig till hemmet. Först igår hittades jullen liggande kantrad, med utspändt segel och kölen i vädret, vid ett skär ej långt från hemmet, och efter anställd draggning fanns snart mannens lik, som hemfördes till den arma enkar och hennes sex små barn. — Belt var i litstiden en nykter och ordentlig soldat samt försörjde sin stora familj med flitigt arbete och fiske; men nu är han död, och enkan och barnen sitta qvar i armod och nöd. Från Uddevalla skrifves d. 1 d:s: Bohus län är förnärvarande gynnadt af ett ovanligt godt före, hvilket kommit särdeles väl till pass för landtmannakörslorna. Lass af spanmål och skogseffekter hvimla på vägarne vid sidan af klingande slädpartier. Tillochmed i Lysekil, å hvilken trakt man sällan har något slädföre, har för ett par dagar sedan ett större slädparti varit arrangeradt. Närmast kring Uddevalla börjar föret redan att blifva skamfiladt men ännu är det dok