han att få helsa sin vän presidenten Nash. Men man underrättade honom att denne, angripen af smittkopporna och lik ett såll i ansigtet, hade blifvit utstruken ur sällskapet. Den stackars Nash, hade tvenne dagar efter detta missöde förgiftat sig genom att svälja en flaska rosenvatten. Man hade på hans graf inristat orden: Beauty and fidelity. Medlemmen Sponcer hade ärft hans fåtölj och hans ordförandeklubba. Efter thet, under hvilket Roger måste låta förebrå sig för en rörelse af otålighet och en rynkning på ögonbrynen, inträdde han i spelrummet och satte sig vid ett faraobord. En gammal medlem vid namn Arthur Romsey, som höll banken hade nyss på en duble vunnit tusen pund. Denne Romsey var ett slags docka, snörad, spänd, och instängd i en rock och ett par pantalonger, som båda voro af isabellfärgadt siden. Han sminkade sig med både rödt och hvitt smink och färgade sitt skägg och hår blondt. Häus tur i spel var så stor och så ihärdig att de vidskepliga sade det han hade en talisman. De som voro rädda af sig indrogo sina insatser då han fattade korten. Arthur Romsey hade vid första anblicken förefallit Roger Asburthon odräglig. (Forts.)