Göteborgsposten – 3 mars 1864, sida 2

deras varelse måste den oinskränktaste belåtenhet vara mälad. Hvarje dystert anlete blef på det allvarligaste bestraffadt af presidenten, hvars namn var Nash. Hvarje min af sorg eller ledsnad utsattes för en hög plikt. kn afton stjelpte en betjent, snafvande mot en stol, en kopp thå öfver hertigen af Sommersets vador. Hans herrlighet tjöt likt en trampad katt och gjorde så ohyggliga grimaser, att de närvarande medlemmarne omedelbarligen beslöto det han skulle utstrykas ur klubben på en månad. Markis Asburthon hade blifvit utsedd till medlem af denna klubb åtta dagar före sin afresa till Amerika. Samma dag han triumferande åtarvände till London sände klubben honom en deputation för att erbjuda honom att samma afton intaga en hederskopp the i Narcissi salong. Roger, som denna afton åt middag i S:t James, lofvade att infinna sig omkring kl. tio. Men sändebuden återvände oroliga och förströdda att för presidenten aflägga räkenskap för sin beskickning. De hade anträffat öfversten i en till vrede gränsande uppretad sinnesstämning. Hans anletsdrag, bronserade af solen och hafsbrisen, hade varit förstörda. Med ett ord, han återvände betäckt af ära, men i ett beklagansvärdt fysiskt och moraliskt tillstånd. Läsaren har icke glömt hvilken storm Lionel hade lössläppt genom att taga Roger till förtrogen i sin kärlek. Den unge öfversten, som kände att han ej skulla bli herre öfver sin vrede ifall han mötte sin löjtnant då han återvände från palatset, lät direkte föra sig till Unity Club. Svartsjukan brände hans hjerta och dock var han tvungen tillbakahålla sin vrede. Då Roger inträdde i klubben bad