Göteborgsposten – 2 mars 1864, sida 2

Danmark. I lördags eftermiddag kl. 3 mottog danske konungen på Christiansborgs slott riksdagens medlemmar in corpore. Landsthingots ordförande uppläste adressen, hvars väsentligaste innehåll läsaren redan känner. Konungen uppläste derefter följande tal, som till honom öfverlemnades af konseljpresidenten Monrad.: Min trogna riksdag! Jag tackar Eder för Edert uttalande! Jag litar på Eder, på mitt trofasta danska tolk. Jag skall stå fast och hålla ut till det yttersta; jag skall göra allt, sör att ernå en tired, med hvilken Danmark kan vara belåtet. Jag vill ej upphätvandet af den bestående politiska förbindelsen mellan konungariket och Slesvig. Jag vill vara en fri konung öfver ett fritt land: konungen är blott fri, då landet ar sjelfständigt; folket är endast fritt, då det törfattningsenliga tillståndet bevaras och utvecklas. -Jag hoppas till den nådige Gud, att man en gång skall kunna säga på min graf: Intet hjerta slog mera trofast för Danmark. Gud vare med Eder! Efter uppläsningen utbringades ett lefve för konungen åtföljdt af ett niofaldigt hurra. Detta konungens svar afskär hvarje antagande af möjligheten, att Danmark skulle, om ej tvingadt genom vanen ingå på Slesvig fullständiga politiska afskiljande från Danmark. Det är äfven ett tillräckligt genmäle mot det dödfödda engelska kongessförslaget. Angående detta har lord Palmerston på en i Englands Underhus gjord förfrågan upplyst om, att förslaget om ett vapenstillestånd med konferens strandat, hvarföre man nu söreslagit en konferens utan vapenstillestånd. Preussen och Österrike hade gått in derpå (naturligtvis under förutsättning af ett SlesvigHolstein, genom personalunion förenadt med Danmark); Frankrike och Ryssland skulle