Göteborgsposten – 1 mars 1864, sida 4

Jag dig upptecknar inom kort I skrift, så hög och skön du var. Haf tack! nu är du fängslad här, — Med hvad? du har bedragit mig! Du ej densamme tanke är Som flög till himmelen med mig! Hur tungt uppå mitt blad du står, Du har ju inga vingar mer? Du är ju himlens ljusa vår, Det är min egen höst jag ser! Tanken. Min sköna tanke, fly ej bort, Jag papper ju och penna har, Så! vönderrifvet bladet är Och du är fri! tag nu sarvåäl! Jag kan ej återge dig här Så som du stod uti min själ. Och förr än jag vill se dig sänkt, Och fläckad hvita vingen din, — Förr, som du aldrig varit tänkt, Du himlabarn, försvinn, försvinn! sr ———— LL —