Göteborgsposten – 1 mars 1864, sida 3

Vind Å Väderlek å sölj. ställen kl. 8 f. m Febr. 29. Mandal: NO. — Laber k. — Mulet. Helsingborg: O. — Laber k. — Mulet. lelsingör: ONO. — Laber k. — 8. ström. Hredrikshavn: OSO. — Bramss. k. — — ä4dk —— Danmark. Märklig är den i de allmänna tidningarne visserligen endast på ett mycket undvikande sätt angifna men dock tydliga misstämning, som inom Danmark gör sig gällande emot Sverige-Norge, på grund at deras tillbakadragna hållning. De frivilliga, som från Sverige skyndat till Danmark, bemötas väl, men. Sveriges-Norges regering deremot beskylles så allmänt för löftesbrott, att opinionsströmmen tager en alltmera bestämd antiskandinavisk riktning. Enskilda bref och underrättelser, som vi emottagit, gifva äfven vid handen, att man anställer, och nekas kan ej det rättvisa deri, för Sverige nedsättande jemmförelser med andra länder och tolk, hvilka nu börja öppet och med en särdeles betecknande värme ställa sig på Danmarks sida. Man har hört anmärkas, att man i Danmark insamlat blott för de brandskadade i Varberg nästan lika mycket som Sverige velat i penningar uppoffra åt det för sin frihet och dermed äfven medelbarligen för hela den skandinaviska Nordens oafhängighet kämpande danska folket. Man finner det egendomligt, att då man i Schweiz beslutat afsändandet af en adress till danska folket, hvari uttalas de lifligaste sympatier för Danmark, har ej ett enda dviikt offentligt yttrande, af andra än tidningarne och några damekomitser, ljudat från Sverige. Skäl till töga smickrande jemnförelser skola äfven fram träda, då nu i England stor verksamhet råder, för att insamla bidrag till sårade och stupade danska krigares medellösa ansörvandter. Det rika Englands understödssummor skola mäktigt öfverglänsa det fattiga Sveriges, isynnerhet som detta senares ej varit af den betydenhet de kunnat vara. Man tadlar hinsidan Sundet — och på ojätviga grunder — den fullkomliga brist på initiativ, som förråder sig i Sverige, den tveksamhet och obeslutsamhet, den saknad at handlingskraft, som måste mer än något annat inverka skadligt på hela dess politiska ställning och uppträdande, liksom äfven derigenom den pågående kampen kan ledas i en farlig riktning. Man frågar oss, om det är sannt, hvad som förljudes i Danmark, att en ministörförändring härstädes skulle vara å bane och man täster sig med hopp dervid, emedan man väntar handlingens män i så fall vid rodret. Men hvad skola vi derå svara? En partiel förändring torde vara afsedd; men den svenska ministeren har nu kommit på den iden att koalisera sig i alla vigtigare frågor, och går en eller annan af, följa de flesta efter. Detta är illa under sådana inre förhållanden som Sveriges nuvarande. Konung Carl XV inser det nog, och man bör derlöre, äfven i Danmark, göra rättvisa åt hans tvekan. Emellertid tyckas händelserna sjelfva nu framtvinga ett eller annat bestämdare steg af vår regering. Den ofvannämnda i Schweiz antagna adressen till danska folket är af denna lydelse: Danske Män! Borgare af Schweiz, samlade till stort antal, sända Eder uttrycket af sin sympati och sin beundran. De veta, att J uti denna stund försvaren de små nationaliteternas rätt, den svagares rätt mot den starkare. IIell Eder! Ära åt Eder fasthet, Eder tapperhet! Det exempel, som J gifven verlden, skall icke vara fåfängt för frihetens heliga sak. Vi förkunna högt våra sympatier för de liberala sträfvandena hos hvarje folk, hos den gamla nordiska stammen såväl som hos det stora Tyskland; men vi kunna icke utan smärta åse, att det tyska folkets sträfvanden nu riktas mot ett infall hos och en sönderstyckning en utaf dess små grannar, genom Preussens och Österrikes förenade krafter. Förenade genom kärlek till det gemensamma fäderneslandets olika språk, trosbekännelser och minnen, liksom J omgifna af mäktiga stater känna schweirarne sig närmare berörda och mera intresserade än andra i de sorgliga händelser, för hvilka Danmark nu är skådeplatsen. Danske Män! Alldenstund vi äro skiljda från Eder till rummet och dessutom enligt fördragen neutrala, är det icke från oss J kunnen vänta det verksamma stöd, som skulle motsvara känslorna i allas våra hjertan, men vi vilja icke lemna Eder i okunnighet om det lifliga deltagande, vi hysa för edra pröfningar, eller om de önskningar, vi hysa för Edra vapens framgång! Måtte Edert nationaia oberoende gå med seger ut ur denna fara! Måtte våra önskningar bli hörda af den gudomliga försynen! L Indep. belge yttrar om denna adress, att den tyckes uttala mycket sanna känslor, hvilkas delas af det ofantliga flertalet liberala ej allenast i Schweiz, utan äfven i Frankrike, England, Belgien, kort sagdt, i alla länder, der det finnes liberala. Lausannemanifestationen synes oss lämplig att väcka den tyska liberalismen till eftertanke, hvilken, efter att nyligen hafva understödts af Europas lifliga sympatier i striden mot de reaktionära regeringarne, nu ser allt, som hyllar framåtskridandets, frihetens och det nationala oberoendets ider, vända sig emot den och mot