Göteborgsposten – 27 februari 1864, sida 2

kättegangsoch PolissakerPoliskammaren. Sistl. tisdagseftermidang inkom skeppsstufvaron Johan Fr. Stenström i skråddaremästaren A. J. Juhla butik i n:o 36 vid Kungsgatan, der han begärde att på kredit bekomma åtskilliga klädespersedlar, ordande vidt och bredt om sina relationer till härvarande handelskontor. Isynnerhet skulle han stå väl på det stora Meyerska kontoret i huset n:o 1 vid Skeppsbron. Då Juhl redan förut kände mannen såsom ej hörande till de ordentligaste i betalningsväg och denne dessutom vid tillfället var något rusig, rådde han honom att från något af de kontor, der han var så högtbetrodd anskaffa borgen för de begärda kläderna Stenström begärde då och erhöll räkning på en doffelytterrock och ett par klädesbyxor, å hvilken räkning borgen skulle tecknas. Stenström begaf sig i väg med räkningen och återkom efter en stunds förlopp. Räkningen var då försedd med ett sigill, men någon namnteckning hade han ej kunnat erhålla, emedan hr Meyer befann sig på Börsen. Juhl nöjde sig emellertid ej härmed, utan äskade en behörig namnteckning, hvarföre Stenström ånyo begaf sig ut att anskaffa en sådan. Han återkom omkring en timma derefter och då hade det lyckats; under sigillet stod mycket riktigt namnet Meyer och titeln konsul, hvarföre Juhl, som nu ansåg sig ega full säkerhet, lemnade Stenström de begärda kläderna. Senare på aftonen kom han likväl att närmare granska det som säkerhet emottagna papperet, då han började finna att saken ej måtte hänga rätt tillsamman. I sigillet stod nemligen initialerna H. U. och namnet under detsamma var hopkommet af sådana kråkfötter att säkerligen ingen grosshandlare i Göteborg gerna kunde ha tillskapat dem, och vidare var titeln konsul, hvilkeu var fogad till namnet, oriktigt stafvad. Juhl anmälde derföre saken för poliskonstapeln Jönsson, som följande morgon lyckades få fatt på den nyriggade skeppsstufvaren. Denne var i thorsdags inställd till poliskammaren för att undergå förhör om saken, och förnekade dervid all kännedom om förfalskningsbrottet. Han hade visserligen varit inne hos Juhl och erhållit de uppgifna kläderna, men dessa hade bekommits mot hans egen borgen och ingen skriftlig säkerhet lemnats. Poliskonstapeln Andersson, som vid förhöret var närvarande, gaf dock en plötslig knäck åt hans oskuldsförsäkringar. En dräng hos doktor Ewert anmälde att en mansperson samma eftermiddag bedrageriet begicks varit inne på gården och i en viss afsigt närmat sig en i hörnet af densamma stående vattenså. Tillsagd att söka en mera passande plats hade karlen lemnat gården, men drängen, som tyckt att han låtit något falla i sån, tittade efter och fann i densamma ett sigill, hvari just de ofvannämnda initialerna voro ingraverade. På drängens beskrifning af karlen, rödt hår och dito skägg samt randiga bundtröjärmar, igenkände Andersson Stenström, som nyss förut varit synlig i grannskapet och ännu ej hunnit uppgöra sin ekiperingsaffär. Andersson träffade en stund derefter Stenström inne på värdsbuset i hörnet