Göteborgsposten – 27 februari 1864, sida 1

Göteborg d. 27 Februari 1864. Situationen. De senast ingångna unlerrättelserna tyckas bebåda att den dansk-tyka frågan ingått i ett nytt skede. Barometern står nemligen för dagen på 0., d. v. s. på den punkt, som hvarken är krig eller fred, men nar lutning till den senare. Sammanfatta vi le nyare uppgifterna från kontinenten, vill det också verkligen synas som attfredligare kombinationer äro de mest i förgrunden framträlande. Det är nemligen nu säkert, att Frankrike uppträdt, med anledning af de tyska truppernas inträngande i Jutland, med skärpa mot hvarje försök af de båda tyska stormakterna, att söka stycka Danmark och påföra detsamma vissa inkräktningsplaner. England har naturligtvis anslutit sig till denna protest och kanske äfven gifvit mera färg åt sina hotelser om någon demonstrations vidtagande. När maste följden blef, att ordres afgingo från Berlin och Wien om hejdandet af tyska truppernas framryckande i Jutland. Det säges nu äfven, att de tyska stormåkterna förklarat inryckandet i Jutland vara blott en alltför långt utsträckt rekognoscering. Man kan häraf draga den slutsatsen, att de få krampstillande droppar som iskänkts från Tuilerierna, medfört sin behöriga verkan på de båda tyska stormakterna. Samtidigt uppdyker ryktet om ett nytt konferensförslag, hvilket skall ha antagits i Wien och Berlin. Det säges, att detta förslag väckts af England och att Ryssland och Frankrike dertill anslutit sig. Konferensen skulle afgöra frågan om hertigdömena, men äfven under deras fortvaro skulle fiendtligheterna icke inställas. Ånnu föreligger icke någon underrättelse om att Danmark ingått på detta förslag, hvilket äfven måste vara mördande för detsamma, mera mördande än ett alltjemt rasande krig med konferens efter någon mera afgörande tilldragelse. Att de tyska stormakterna skulle ingå på förslaget, var naturligt, alldenstund det ligger i deras fördel. Men Danmark kan ej gerna tordras skola ingå derpå, förrän sjelfva Slesvig blifvit utrymdt, må vara af såväl tyska som danska trupper. Vi tro derföre icke heller, att Frankrike kunnat ansluta sig till detta förslag, hvars lifriga utbredande från tysk sida dessutom förråder dess apokryfiska natur, ehuru vi dock icke tvifla om att ej England sökt poussera fram något nytt i den vägen. Hvad som emellertid mest förtjenar bemärkas är, att de tyska stormakterna synas på allvar draga sig för att besätta andra punkter af Danmarks rikes landtdelar, än Slesvig och Holstein, och häri ligger orsaken till den fredliga stämning, som yppat sig sist på Europas börser, ett blidare lustdrag som dock kanske redan i morgon måste lemna rum för en starkare stormkåre från krigskanten. Nya Dagligt Allehanda och protektionisterna. De politiska tilldragelserna i grannriket taga uppmärksamheten så uteslutande i anspråk, att man är hugad, kanske för mycket, att glömma de protektionistiska intrigerna inom landet. I ett enskildt bref läsa vi emellertid, framstäldt i frågor och svar, följande: IIvad vill N. D. A.M — Det finnes ju en å ett par sidenfabrikanter i Stockiholm?, — Javisst. — Det är ju fråga om lett handelsfördrag mellan Frankrike och Sverige: — Ja, ja — än sen: — Frankrike är sidenfabrikanternas hemland, Sverige är jernets och timrets. Mot lättnad för dessa båda råvarors införsel i Frankrike, fordrar detta senare i utbyte lättnad för sidenfabrikaters införsel i Sverige. Förstår du? — Något, men ej alldeles. — Jo, ser du, nu finnes det många i Sverige, som skulle kunna draga vinst af att lättnader bereddes å den franska marknaden för våra skogsoch bergverksprodukter. Det finnes derföre skäl att antaga, det riksdagen ej skulle motsätta sig ett dylikt handelsfördrags bringande till stånd. — Det är ju också helt naturligt. — Men jag nämnde den eller de sidensabrikanterna Stockholm. Bli nu äfven lättnader på vår