Göteborgsposten – 27 februari 1864, sida 1

Veckokrönka. Skottdagen, skämtsamt betraktad. — Sista assembleen på Börsen. — Allmän belåtenhet, bästa beviset på en animerad bal. — Ungkarlar utan familj, reflexioner i anledning af det projekterade nya Sällskapet för mutual improvement. — Två oundgängliga vilkor föt ett sådants bestånd. — Hr v. Schantees konserter. — Den nya case-chantant-salongen, en tröst i olyckan. — Våld mot eganderätten, tidsbild. — Hvad tänka våra damer på? — Frivilliga i danska armcen. — Svenska zuavregementet. — Ramlade förhoppningar. — Ett gammalt ordspråk med ny tilllämpning. Under den förflutna veckan har i allsköns tysthet och fullkomligt oanmärkt en dag passerat, som i och för sig sjelf väl kan kallas för den olagligaste bland alla olagligheter. Det gifves som bekant är s. k. Tycho Brahedagar, då allting går på tvären och då man enligt tolktron skulle göra klokast uti att icke sticka näsan utom dörren; dessa dagar äro måhända obehagliga nog, men de äro åtminstone ordentliga, koustituerade och privilegierade, ordinarie, vare sig arbetseller hvilodagar — men hvad skall man väl säga om Skottdagen, denne oblyge snyltgäst, som hvart 4:de år helt ogeneradt behagar att ta plats i deras leder. Rättvisligen borde alla på denna dag ingångna förbindelser, af hvad slag de vara månde, icke anses giltiga; alla arbeten borde hvila, poeterna och skriftställarne nedlägga sina pennor, affärsmännen slå igen sina kontorsböcker, krigaren låta sitt vapen slumra i slidan, daglönaren och arbetsmyrorna af alla stånd och vilkor upphöra med att dra sitt strå till den stora samhällsstacken, ja, sjelfva solen borde -stå stilla i Gibeon och månan i Ajalons dalHvilket upproriskt språk! anmärker kan