Göteborgsposten – 25 februari 1864, sida 2

genom lottdragning, och lotterna hade efter hvarandra fallit på de tre officerare som yrkat på strängt straff, det vill säga kapten Talbot, löjtnant Tobby och sir James; dessutom en underofficer och två soldater som voro blindt tillgifna löjtnant Tobby. Efter att ha förhört den anklagade skred rätten um öfverläggning. — Mina herrar, sade Roger, jag var böjd för milda åtgärder, men jag vill ingalunda inverka på er och förklarar på förhand att jag afstår från min röst. Jag lemnar er derföre att öfverlägga i frihet. Han drog sig med dessa ord tillbaka. Den ädle unge mannen hade en brinnande hufvudvärk och kända behof af att slippa derifrån för en stund; hans hjerta slog så våldsamt att det kunnat spränga hans bröst, och kanhända hade aldrig denna ädla natur varit ett rof för så grymma qval; han anade att den olycklige soldaten skulle dömas till döden, och hans deltagande hjerta led tusen qval vid tanken på att han skulle nödgas underskrifva denna dom. Då han med stora steg spatserade i artilleriparken, barhufvad och med ansigtet badande i svett, fann han sig plötsligt ansigte mot ansigte med mulattmatrosen från Robert Stuart, som fört tillbaka sir James från amerikanska lägret, och hvars trohet och tystlåtenhet denne trodde sig ha köpt. Denne man som hade mössan neddragen öfver ögonen kastade omkring sig en rädd blick, liksom för att öfvertyga sig om att ingen gaf akt på honom; derefter närmade ban sig hastigt Roger som stannade förvånad.