Göteborgsposten – 24 februari 1864, sida 3

Axplockning. Man bör ej förråda de känslor som sjelfva dölja sig i den tystaste och mest undangömda vrån af hjertat; trädgårdsmästaren öfvertäcker ju de känsligaste och finaste plantorna med en klocka, för att låta dem ostördt frodas. — Låt barnet aldrig förgäfves bedja om något som kan varda det tillåtet, men låt aldrig genom pock förmå dig att frångå ett en gång uttaladt beslut. — För att ej blifva sårad genom de loford som slösas på dina rivaler finnes det blott ett enda medel — att instämma deruti af hjertans grund. — Gudsförnekaren är intet annat än en otacksam, som ej vill vidkännas sin välgörare, för att slippa att visa honom sin erkänsla. — Saktmod måste mildra strängheten; kärleken och ej hatet bör straffa. — Ogoncu kunna dölja såväl sin glädje som sorg, icke så läpparne. De darra, öppna sig, sammanpressas, blekna och le. utan att vi kunna hindra det. Tro derföre långt mindre på det som munnen uttalar, än det som dess rörelser uttrycker. — Samvetet är Guds röst; förståndet är endast menniskans.