Göteborgsposten – 24 februari 1864, sida 2

— Apropå, afbröt sir James, jag fruktade ett ögonblick att man skulle spela dig ett fult spratt, min stackars Nino. — Ah! ja, svarade portugisaren, Patrick återfick sitt minne; men de slag han fick hindrade honom från att tala, och när det tjugonde föll på hans skuldror, hade han längesedan förlorat sansen. Man säger till och med att i närvarande ögonblick den stackars saten har en sådan feber att det är fara värdt att han stryker med. Yrseln lemnar honom ej. — Huru heter skiltvakten på Buckinghamtornet? — Saunders. Han är femtio år gammal och har tillbragt tjugo år i Indien. Han skulle blifvit underofficer om han kunuat läsa och skrifva, svarade löjtnant Tobby, — Och du har funnit två andra desertörer? frågade sir James, Nino. — Man skulle kunna finna tretio sådana om man ville, svarade Nino, isynnerhet nu sedan de nu fått veta att hvarje engelsk desertör blir offer i amerikanska armåen. j Niino lemnade sir James och löjtnant Tobby och gick upp till kommendanten, dit hans befattning såsom kammartjenare kallade honom. Roger satt till bords; han hade inbjudit sin vän löjtnant Lionel. Lionel påskyndade sin sup för att gå och öfvertaga natt-tjenstgöringen. — Vaka noggrannt, sade Roger till honom; gör snarare tre ronder än en. Jag skall komma till dig mot mid