— Marvy och Anderson äro nollor som ej behöfva tagas med i beräkningen. Jag har tjenstgöringen i morgon natt, fortfor löjtnanten, och slumpen som tyckes gynna oss har så fogat att den del af besättningen som skall tjenstgöra under mitt kommando nästan uteslutande består af sådana som ej tycka om öfversten och bilda det missnöjda partiet; jag skall manövrera dem såsom en enda man. — Ja, sade sir James; men när amerikanarne en gång äro inne i fästet, skall man slåss. — Jag förmodar väl det; endast att jag och mitt folk gå öfver tlll fienden; och sedan har jag ämnat stänga in officerarne och soldaterna i sina boningsrum. Innan de hunnit bryta upp dörrarne skola vi vara herrar öfver fästet. Under det kaptenen artigt lemnade denna detaljerade beskrifning öfver sina förrädiska plan, närmade sig Nino under ett småleende. Han har druckit sade han. — Hvem? frågade löjtnant Tobby. — Skiltvakten på Buckinghamtornet. — Hur har det gått till? — Innan han gick till sin post, steg han in i marketemareståndet för att taga ett glas bränvin. Detta bränvin hade jag tillagat. — Och det innehöll . — Något litet af denna sömndryck som bekommit den stackars Patrick så illa. Inom en timma skall den goda mannen sofva.