Göteborgsposten – 23 februari 1864, sida 2

— Var god och låt väcka kapten Talbot min herre! Den gamle kaptenen verkställde den befallning han fått. Kapten Talbot var en mycket ung officer, mycket högmodig öfver sin börd (han härstammade från den ryktbare höfdingen med detta namn) och mycket hård mot soldaterna, hvilka han ofta straffade orättvist. Han anlände halfklädd. — Min herre, sade sir James till honom, ni skall ofvertaga natt-tjenstgöringen. Kaptenen bugade sig. Och ni skall låta väcka garnisonen, tillade yngre 80nen af huset Asburthon, och gifva den befallning att samlas i Artilleriparken, hvarest det skall bli upprop. Var markis Roger försänkt i den tunga sömn som följer efter stora ansträngningar, eller hade den trolöse Nino blandat någon sömndryck i hans föda? Det är omöjligt att afgöra. Visst är emellertid att det oväsen som rådde i fästet ej förmådde väcka honom. Inom en timma var hela garnisonen med officerarne i spetsen under vapen. Man skred till uppropet, och det bekräftade sig att ivå soldater lemnat fästet. Sir James ät hemta krigslagarne för engelska armcen och uppläste len paragraf som stadgar: vatt hvarje desertör som blir sripen skall genast fusiljeras, och den som innehåller: hatt hvarje skiltvakt som under krigstider anträffas sofvande i sin skyllerkur skall straffas med hundra prygel eller bli fusiljerad, allteftersom kommendanten finnor lämpigt att använda sin godtyckliga makt. Depå vände han sig till kapten Rabbe: