Göteborgsposten – 22 februari 1864, sida 3

Ä Från U landet. Från Paris skrifves till en tysk tidning: Frankrikes allmänna mening är onekligen stadd i ett omslag, hvilket skall sluta med de afgjordaste yttringar af sympati för Danmark. Fransmannen är, så länge man icke söker att genom fortsatta intensiva bemödanden ingifva honom en bestämd öfvertygelse om en viss fråga, närmast lifvad för militära tilldragelser. Han ser nu blott ett litet tolk, som modigt försvarar sig mot angrepp af tvenne öfvermäktiga stormakter och är med ära underlägsen, och då begreppet om sjelfva vapenäran i hans ögon står tillochmed öfver nationalitetsbegreppet, är det lätt begripligt, att han atgjordt tilldelar danskarne le beau röle. Emellertid bearbetas den allmänna meningen af pressens inflytelserikaste organer, såsom t. ex. Opinion Nationale, Siecle, Fatrie, Pays och Nation, i afgjordt dansk anda. Sjelfva la France tager parti för Köpenhamn, under det rösterna för Tyskland äro enstaka och äfven förlorat ansenligt i styrka, sedan den slesvig-holsteinska saken från en tysk förbundsdags blifvit en preussisk-österrikisk angelägenhet. Just det missöde, som (genom Dannevirkes utrymmande) drabbat danska vapnen användes med synnerlig skicklighet (i och stor framgång till att höja sympatierna för Danmark. Kasernerna och verkstäderna äro rörda öfver 1:sta regementets strid (vid Oversö). I la France läses följande uppsats i detta ämne: Men frågan är icke afgjord med medgifvandet af Tysklands vida öfverlägsna makt; det beror på Österrike-Prenssens politik, då de satt sig i besittning af Slesvig: om de då vilja öfverlemna frågans ordnande åt en europeisk skiljedomstol, eller anse sin eröfring för en pant för tillfredsställandet af egna äregiliga afsigter. I senare fallet skola de allvarligaste förvecklingar uppstå. De hafva påtagit sig hela ansvaret, och de skola äfven komma till att bära det. Men hvad som än måtte hända, är det likväl en stor lycka för Frankrike, att dess diplomati icke på något annat sätt än med alldeles fredliga råd deltagit istriden. Det har således i hvarje fall full frihet att handla —, det har icke bundit sig i någon riktning och står redo att möta alla eventualiteter. Det har derigenom en ofantlig makt. Intet kan ske emot Frankrike och intet kan afgöras utan Frankrike. Händelserna gifva den danska frågan så vidsträckta proportioner, att de, som påtänka en fullständig omreglering af Europas karta, tro, att ögonblicket dertill nu är kommet. Krigspolitiken stadfäster sig åter med glans, och framkallar planer, hvilka ej äro utan storhet. Alla de frågor,